Ja jag hade ju lovat mig själv att ALDRIG låta väggen nocka mig igen. Jag är inte nockad men väggen står och dunkar på mig. Jag har dragit i nödbromsen och ja jag vet att jag lät det gå längre än jag borde, trodde jag skulle finna en väg runt men nej. Nu har allt stannat av jag bara är, just nu så gör jag bara det som är livsavgörande dvs, barnens mediciner,mat,omvårdnaden av barnen och djuren sen får det förfalla. Jag vet att jag borde leva som jag lär, i mångt och mycke gör jag det men än en gång trodde jag att jag klarade mer än jag gör och det kostar mer än det smakar. Jag har bomull i skallen och känner mig som en liten räka utan kraft, samvetet gnager men just nu skiter jag i det för jag får ändå inget vettigt gjort. Jag vill helst inte att andra ska behöva göra det jag borde göra, vill inte ligga till last för alla har ett liv att sköta. Jag ska inte låta väggen ta mig helt denna gång utan jag har bett om hjälp och ska banne mig hitta en väg runt den så är det bara. Kanske är jag klenare än andra människor eller så orkade jag helt enkelt förmycke på engång, eller kanske är det så att alla dessa år av strider och jagande av myndigheter mm som till slut tog all min energi. Vilket som så har jag bestämt mig för att nu tar jag 1 steg åt gången och JAG ska forma mitt liv efter min vilja och förmåga. Det kommer kosta massor med konstigheter men inom 1 år ska jag ha funnit MIN väg och ett välfungerande liv. Detta år har varit det värsta i mitt liv av händelser mm det ska jag vända på och göra resten av mitt liv till nåt underbart med min familj. Så jag hoppas att ni som läser detta kan förstå mitt kanske knasiga beteende ett tag framöver men detta är ett måste för mig. Just nu finns bara mina barn , min älskade make och djuren givetvis mina föräldrar åxå, resten får stå åt sidan tyvär finns inte energi för annat nu. Skulle jag möta nån av er när jag är ute med hunden och jag inte ser er beror det inte på att jag inte vill se utan för att jag inte hör eller ser, kommer ha musik på när jag är ute för att orka bearbeta mitt inre som nu är raserat till grus.Min första prio blir att lära mig sova, jag tänker INTE äta piller för att sova utan jag måsste få min kropp att förstå att jag har rätt att sova. Min krasch  har resulterat i att jag har ont i alla mina leder och skallen dunkar, men med vila kommer det lösa sig. Så nu vet ni, nu ska jag göra mellis till Lilltrollet och Nanna.

Muren kom som skjuten ur intet och slöt sig runt mig. Jag kan inte se över eller igenom den, fan detta får inte hända men nu tog min energi slut helt. Gråter och gråter för jag borde orka för man SKA orka när man har barn och ännu viktigare man måste orka när man har barn med funktionsnedsättningar. Men i morse brast allt jag klarade knappt att göra det absolut nödvändigaste med L'illtrollet innan jag fick iväg henne, tror jag kom ihåg att packa allt hon skulle ha med sig. Hunden fick en en väldigt kort prommis men jag såg till att hon fick göra ifrån sig det hon ska.  Sen hem, ringde till min kontakt på bup och bröt ihop totalt. Väntar på att hc ska ringa men vet inte va jag ska säga, tårarna rinner och jag skäms för att jag inte orkar mer. Sitter som ett fån med minidatorn ,kaffe och tårar. Tänka är nästintill omöjligt, det enda som snurrar i skallen är jag vill inte ligga andra till last jag måste orka jag måste. Jag hinner inte med att sova det är nog största problemet, jag räknade nyss ut att jag sovit max 56 timmar på 14 dar, e nog lite väl lite. Men jag har inte tid att sova för vem ska då göra allt det där som MÅSTE göras? Men nu sitter jag här utan motor utan energi och vet varken in eller ut. Vet att bup kommer med hjälp och att jag måste sjukskrivas men jag vill inte vill fungera som alla andra!!!!!Hunden vägrar kliva ur soffan och ligger mer eller mindre på mig och tittar, vet att hon känner att jag inte mår så bra. Nä nu ser jag inte vad jag skriver snart så jag tar mitt kaffe och masar mig ut å tar en cigg. Va rädd om varann där ute och gör inte som jag å vänta förlänge!!

Hur mycke klarar man innan man tar slut helt? Har insett att jag nu bara går på ren rutin. Kan knappt tänka eller göra annat än att bara göra det jag alltid gör. Alla dessa möten och besök gällande barnen plus alla saker jag gör hemma plus mitt jobb gör att jag alltså jessica har slutat existera nu. Jag är endast en tredubbelt arbetande robot som max sover 3 timmar per dygn. Och nu har även mina händer sagt upp sig nästan helt. Vet inte ens om jag kan sov mer än just 3 timmar. Ofta blir det kanske 1 timme sen upp och göra en del måsten sen vila 1 kanske 2 timmar igen. Hur gör ni andra som har barn med svåra funktionshinder? Har ni avlastning eller nån form av insatshjälp? Hittils trots upprepade intyg anser inte kommunen att jag eller rättare sagt mina barn har rätt till hjälp och vet ni varför? Jo för dom kan stoppa en sked i munnen, dom kan gå och dom kan klä sig. Men sen att jag måste hjälpa till med nästan allt för att det ska hända skiter dom i. Kunde jag skulle jag sluta jobba för att kunna hjälpa mina barn på bästa sätt och kunna vara en bra mamma. Som det känns nu är jag en usel mamma som inte klarar det jag borde plus ha kraft över till att vara social mm. Nä just nu är jag en robot vars batteri är påväg att ta slut. Ja nu va det mycke gnäll men jag är så slut så slut.

Det vart jobbigare än jag trodde att besöka gravarna, men nu är det gjort och jag har jobbat en stund. Tankarn snurrar trots att jag vet varför och att nu mår hon bra ängeln. Det kändes himla konstigt att morfars namn fanns på geavstenen nu, tände ljus och hade maken med sim stöd.

Så var ordningen återställd, Lilltrollet är hemma och nu finns det ljud överallt*S*  Har pratat med min hc idag och fått läkartid vilket jag uppskattar. Kan säga att den förra hc jag tillhörde är livsfarliga och jag förstår inte dom som stannar kvar där trots felbehandlingar dom varit med om mm. Jaja deras val , som ajg faktiskt inte kan förstå.Nu blir det till att ha handledsskydd dygnen runt (ordination från läkaren tills jag varit där), dom sa att är det som dom tror (dom är nästan 100% säker)  kommer jag ev få förtur på op då jag kan bli en arbetsfara om jag inte får detta åtgärdat. Det var himlans trångt i min säng när jag kom hem och skulle sova i morse, alla 5 katterna inklusive hunden, hunden får INTE ligga i min säng men vägrade går ur. För när jag puttade ur henne hoppade hon upp lika snabbt igen*S*  Har varit på en prommis med hundenoch Nanna. Nanna gör stora framsteg och snart är det dax för att lägga till en sak till i vardagen än dom 3 steg vi har nu.  Vi var förbi affären på prommisen så jag kunde köpa pitabröd,passade på att köpa 3 nya krukväxter då dom kostade halva priset på ordinarie. Så nu äger jag hela 6 växter och fler ska det bli. Till middag idag blir det tacokryddad köttfärs i pitabröd, slappt och gott. Har insett att maken och jag har olika uppfattningar om vad som är bra och inte bra, men jag har ingen rätt att talaom för honom vad han ska och inte ska. Nej nu göra mat sen dona lite innan det är dax för sista natten innan ledigheten.

Nu så har jag checkat av vad som komma skall veckan framöver, kan säga att jag inte kommer ha tid att lämna hemmet mer än promenaderna och besöken och möten, så ser min ledighet ut. Jag önskade att dygnen har dubbelt så många timmar så kanske man kunde göra lite annat än bara måsten, för dig som nu ska säga att det handlar om prioritet så håll käft eller gå i mina skor så ska vi se va du klarar av. Jag har prioriterat allt vad det går och kommit fram till att bättre än såhär går det inte att få! En sak är då klart och det är att jag nu går på ren rutin och inget annat. Har blivit ombedd av läkare att sjukskriva mig innan jag kraschar men vem fan har råd att vara hemma? Sen så är det som så att jag jobbar inge mindre om jag skulle gå hemma heller. Dock blir det så att jag kommer bli hemma om det blir op och då blir jag hemma lääääänge dock blir jag väldans handikappad under den tiden. Men det kommer vara värt det till slut, börjar bli problem i vissa fall när jag jobbar nu åxå så jag hoppas jag får en tid snabbt. När jag sov idag så vaknade jag och kunde inte klä på mig eller få på mig täcket, mycke drygt. Börjat få dessa problem dagtid åxå inte så kul. Men änså länge går det, men som sagt måste ju vara helt funktionsduglig på jobbet och då får det inte hända.

Nu är det bara i natt och mogron natt kvar sen har jag gjort mina 8 ntter på 9 dygn. I morgon kommer mitt älskade Lilltroll hem igen och då blir det typ dubbelt upp att göra, men det gör inget jag tar det som det kommer.  Vet att på lördags kvällen ska vi äta gott och mysa lite. På söndag ska jag vara på travet och jobba för gästrike katthem vilket ska bli spännande. Kom förbi och titta om du har tid över. Sen så har jag en fundering. Finns en del som klagar på vad folk skriver på fb, jag anser då att man själv inte ska göra likadant för då kör man ju med dubbelmoral. Sen att inte svara på mess men skriva ut på fb kan jag ju tycke är knasigt men men det är vad jag tycker. Jaja vill man inte svara så slipper man. När jag låg och vilade lite innan jobbet fick jag sällskap av lite missar, jag har en 120 säng och jag hade minst plats kan jag säga. Dock fick jag inte med alla missarna utan bara Puma, Herbie och Estelle.        

Är dom inte söta  Herbie och Estelle!?!

Fy f-n på ren svenska! Nu är jag tämligen förbannad på att inte folk på jobbet gör sina uppgifter. Jag har inget emot att jobba, men det är inte meningen att jag ska göra deras göromål. Jag har nu dammat, fixat med sugen, slangar,sopor,kattlåda,blommor mm. Är så arg så jag har skrivit ett meddelande till dem, nu hoppas jag att dom fattar. Nä nu fortsätta