Dagen har gått bra trots att det är som det är. Lilltrollet gör det hon brukar och samma sak med Nanna när hon väl tog sig upp. Nanna följde dock med till affären så hon fick sig en kort prommis. Jag gjorde fika vilket jag inte brukar göra för socker är det sista mina barn behöver. Vi har ätit tacos till middag, vilket halva sverige verkar göra på fredagar. Själv har jag ingen speciell dag för vissa maträtter utan jag äter det jag vill ha eller det vi kommit överens om. Har haft ganska långtråkigt men kom på att jag har ju för sjutton hantlar hemma, så jag har tränat lite armar och överkropp nu återstår det och se om jag kan använda dom delarna av kroppen i morgon*S* Har suttit och finulat på lite övningar som jag ju kan göra här hemma eftersom jag har hantlarna, sen har jag faktiskt en orbitrekk också men jag får ju så förjordat ont i knäna när jag använder den, men kanske man ska tvinga sig ändå? Skulle vilja ha ett löpband istället så vill nån byta så hojta, eller om nån vill bli av med så kör hit det om det fungerar*S* Jag är ju ganska låst dels ekonomiskt men även pga omständigheterna med barnen plus att jag är totalt slut som människa. Men kan jag få in träning hemma så kanske jag kan sova åxå, för sova måste jag annars kommer jag inte bli bättre. Jag måste  finna  ett sätt att ladda upp mig på och så måste jag ju som sagt lära mig att sova. Det är INTE lätt att få kroppen och skallen att förstå att jag FÅR sova och att jag är sjukskriven nu så jag ska kunna återhämta mig, dock lite svårt då jag själv tycker jag jobbar mer när jag är hemma än när jag jobbar. Svårt att förklara, lättast är att säga att  jag jobbar med mina barn när jag inte är på mitt betalda jobb. Ä det där lät ju åxå konstigt, Skitsamma A och O nu är sömn och att få in dom insatser mina bar har RÄTT till! Nä nu lite kaffe, känns som om det blir en TIDIG kväller ikväll, fråga är då bara när jag kommer vakna*suck* Jaja så kan det vara. Ha enkanonkväll alla

Jag brukar inte fika om ingen fyller år men idag gjorde jag ett undandtag. Jag bakade en chokladsockerkaka och till det blev det grädde och mandarinklyftor. Det är tufft nu för oss alla 3 här hemma men vi gör vad vi kan för att hålla oss flytande.

Måste bara lägga in en bild på Anita när hon är på fisketur.

Lilltrollet känner sig hyffsat lugn nu men man kan inte nämna skolan, då blir hon frustrerad och lessen.  Nanna får jag inte upp, tjatar och tjatar har dock fått i henne morgonmedicinen iaf. Snabeldraken har fått mat,lådorna mockade och djuren är belåtna. Ska göra ett vattenbyte i akvariumen idag med det får vänta tills ikväll tror jag. Skulle behöva handla men det går ju inte, behöver nån som är här då och jag behöver nån med körkort som kan vara snäll och skjutsa. Idag blir det ingen "ensam" prommis utan korta runt omkring pga situationen. Ska gå igenom anfalls garderoben i Lilltrollets rum, vet ju inte ens vad som finns där inne riktigt, vet att det finns en del gardiner men jag undrar vad resten är för nåt*S* Kanske man ska förbereda lite lunch om ett tag då, fantasilöst blir det, falukorv och spagetti men det är nåt att mätta magen med iaf. Idag ser Lilltrollets arm ut såhär, jag hoppas det inte blir infektion bara.

Just nu sitter hon och spelar,tittar på tv mm. Denna flicka kan multitaska hon*S*

Din frustrerande gråt för att du känner att världen inte vill förstå gör ont i mig. Du gråter och tycker att livet är pest, du säger att du ska klösa sönder dig helt för att slippa den där jävla skolan (hennes ord) du gråter för att du känner att hela världen är emot dig. Jag försöker få dig att förstå att så är det inte men vet samtidigt att du känner så. Jag vet också att du inte är helt förstådd men jag kan inte ändra världen, jag önskar jag kunde öppna ögonen på folk men folk vill inte se. Hittils när du vägrat har jag mer eller mindre släpat dit dig, men idag gör jag inte det. Idag är det nåt annorlunda, du är inte arg bara sårad, kan säga att det är lättare att hantera ilska än ett sårat inre. Som mamma i detta läge finns inga ord som beskriver hur nära det är att allt brister inombords. Tårarna rinner och jag bara känner att snart ger jag upp att kämpa. Känns som om att jag kämpar förgäves iaf. Varför ska samhället vara så jävla pissigt??? Det heter att skolan är till för alla, vilket skitsnack. Hur ska man göra för att få ett livsdugligt liv för alla? Det där med att alla har lika värde stämmer ju inte heller, det är snarare som så att har du pengar så funkar allt, har du inte pengar trampar man på en och man finns inte. Vilket som så älskar jag mina barn och jag önskade att dom kunde bli accepterade och förstådda. Vet att många fler har det likadant. Så till er som kämpar oavsett varför så är ni otroligt starka och otroligt värdefulla. Va rädd om varann.