Kommer bli sparsamt med bloggning ett tag för jag kommer inte orka blogga från mobilen på samma sätt. I morgon läggs vi in och nu får vi äntligen hjälp, eller jag ska säga att Nanna äntligen ska få hjälp. Blir en vaknatt till men det gör inget. Tack till mamma som målat och donat medans jag bara varit virrig och knasig. Ev blir det en natt prommis för att lindra lite ångest för snuttan. Men det är härligt att promenera i snö. Nu ska jag dona lite så får vi se om det blir en snöprommis sen..

Det har varit en lång natt med mycke tårar och massor av ångest. Jag önskade att hon kunde få må bra, kunde jag skulle jag ta all hennes ångest och få henne att må bra. Väntar på att hennes läkare ska ringa, dels för att höra hur gör vi nu och hur länge jag får intyg på för att kunna vara hemma med henne. Det som gör mig frustrerad är att jag fått veta att hon tydligen vill ge upp, det innebär att jag inte kan lämna henne alls, när jag går med hunden blir det bara korta svängar.Hon sover just nu ganska lugnt och gråter iaf inte. Det gör så ont i mitt mammahjärta, Ingen vill se sitt barn lida, det är hemskt. Jag skulle gå genom eld och vatten för att få henne att må bra, jag skulle göra vad som helst. Jag hoppas nu att samhället kan inse att jag behövs hemma för att kunna hjälpa mitt barn, annars tar det hus i helvete kan jag tala om. Väntar på att mammsen ska komma och då ska jag försöka vila lite för jag är aptrött.Nu lite kaffe och lite dator. Ha en bra dag och var rädd om varann