Hur mycke klarar man innan man tar slut helt? Har insett att jag nu bara går på ren rutin. Kan knappt tänka eller göra annat än att bara göra det jag alltid gör. Alla dessa möten och besök gällande barnen plus alla saker jag gör hemma plus mitt jobb gör att jag alltså jessica har slutat existera nu. Jag är endast en tredubbelt arbetande robot som max sover 3 timmar per dygn. Och nu har även mina händer sagt upp sig nästan helt. Vet inte ens om jag kan sov mer än just 3 timmar. Ofta blir det kanske 1 timme sen upp och göra en del måsten sen vila 1 kanske 2 timmar igen. Hur gör ni andra som har barn med svåra funktionshinder? Har ni avlastning eller nån form av insatshjälp? Hittils trots upprepade intyg anser inte kommunen att jag eller rättare sagt mina barn har rätt till hjälp och vet ni varför? Jo för dom kan stoppa en sked i munnen, dom kan gå och dom kan klä sig. Men sen att jag måste hjälpa till med nästan allt för att det ska hända skiter dom i. Kunde jag skulle jag sluta jobba för att kunna hjälpa mina barn på bästa sätt och kunna vara en bra mamma. Som det känns nu är jag en usel mamma som inte klarar det jag borde plus ha kraft över till att vara social mm. Nä just nu är jag en robot vars batteri är påväg att ta slut. Ja nu va det mycke gnäll men jag är så slut så slut.

Det vart jobbigare än jag trodde att besöka gravarna, men nu är det gjort och jag har jobbat en stund. Tankarn snurrar trots att jag vet varför och att nu mår hon bra ängeln. Det kändes himla konstigt att morfars namn fanns på geavstenen nu, tände ljus och hade maken med sim stöd.