För mig är det nu morgon, har jobbat inatt och när jag kom hem så inväntade jag mobila teamet. Ska bli såååå skönt med hjälp ska ni veta. Har iaf sovit 2 timmar men ska sova ett par till sen. Nanna är väl inte på sitt bästa humör nu, men det beror på att främmande människor varit här och det gillar hon inte, hon vet att dom är här för hennes skull och för att hjälpa henne. Så vi får se vad som händer. Nu ska jag ha maaaassssoooooorrr med kaffe, har ont i skallen och lite täptt i nosen och då får jag skallebang. Ha en kanondag alla!!!

Jaha, fick samtal från lilltrollets skola. Hon har ju alltid haft eksem på överarmarna som ibland blir infekterade. Men nu visade det sig att hon har ringorm!!! Panik utbröt hos mig då jag trodde att nån av katterna eller vovven kunde ha smittat henne. Nu är ju katterna innekatter och skulle nån av djuren ha ringorm borde vi andra åxå ha det. Dessutom visar inget djur  nån symptom. Sannolikheten att hon blivit smittad i skolan är störst (hon är bara i skolan, hemma eller hos sin far ingen annanstans alls) mellan människor smittar ringorm via kontakt,så hon kan ha fått det från ett dörrhandtag,en bok eller liknande. Inte blev jag gladare när jag åxå blev informerad om att hennes eksem förmodligen kommer att öka i promlem efter detta. Men det är väl klart att allt ska drabba oss. Jaja bara gilla läget och behandla, skulle inte krämen funka så blir det läkarbesök och piller. Som om jag inte har nog att göra?

Lilltrollet är hos sin pappa men kommer snart hem, då ska jag försöka få henne att städa på sitt rum (givetvis med min hjälp) sen ska vi smörja. Ska även försöka vila lite innan jag ska iväg och jobba. Mina föräldrar som bor bredvid ska vara jour och mamma kommer hit och väcker flickorna och fixar morgonrutinerna. Vovven ska vara hos mina föräldrar tills på onsdag, lämnar henne i kväll. Nanna är ledig i morgon för det mobila teamet kommer plus vår kontakt och Nannas läkare på bup kommer åxå. Så när jag slutar mitt pass i morgon är det raka vägen hem och dammsuga (vår bupkontakt är pälsdjursallergiker) och bälja i mig kaffe*S* Ha det gott alla

Jag fick mig en funderare när jag var på morgon promenaden med vovven, jag har ju nästan alltid lurar med hög musik i när jag är ute och går. Jag får ofta en massa tankar när jag pustar mig fam, så även idag. Tankarna blev på vad som blev med just familj och vänner irl när det visade sig att 2 av mina barn var speciella. (Alla männiksor är speciell) Tja jag kan ju bara ta fakta om hur det är nu, mor och far, mina bröder med familj(träffas sällan dock) maken,barnen och min ena kusin (till och från) finns kvar och så min älskade ängel till granne men sen då, alla försvann illa kvickt när dom insåg att vi inte kunde göra samma saker på samma sätt och då blev det jobbigt. Dock så umgicks jag och maken med ett par som har barn och vi trodde i vår enfald att dom förstod, men det visade sig ( om man tittar på varför dom ville umgås, förvisso är detta min tolkning) att vi bara dög för att vi hjälpte dom när dom behövde det, fick vi nån hjälp tillbaka? Nej inte ett skit, så när jag satte ner foten så försvann dom men ville ha koll. Jag avslutade alla kontakter både irl och via nätet med dom båda för vill dom nåt kan dom komma och ringa på dörren eller lyfta luren och ringa. Däremot har jag funnit nya vänner,förvisso genom nätet men dom är guld värda och förstår, dom dömmer inte och dom finns alltid där. Jag är så oerhört tacksam över att ha funnit dessa änglar, som likt mig kämpar för att få en lugn och fungerande vardag. Två av dessa är mer än änglar, Annette och Åsa, va skulle jag göra utan er?Kan inte med ord tacka er för allt ni gör. Jag blev inbjuden i en grupp där alla förstår vad det innebär att ha barn med npf mm, det är så underbart att kunna säga rent ut utan att behöva linda in allt för att folk ska förstå. I den gruppen kan jag vara just jag. Nä nu kaffe sen försöka göra ett ryck eller så ska jag sova eftersom jag ska ut natt 1 av 5. Tja det visar sig.

 Spännande vecka jag har framför mig, eller INTE. Lilltrollet har kvinnoveckan och blir då inte lätt att tas med och till det så har jag långvecka på jobbet.Nanna är otroligt seg idag. Men jag är glad för dom lugna och mysiga dagar vi haft och det kan jag leva på ett tag. Önskar att livet vore lättare men å andra sidan vad skulle jag då lära mig? För varje dag som går bra eller mindre bra så lär jag mig nåt nytt. Ska idag titta över lite rättigheter angående kontaktperson och kortids för Lilltrollet. Problemet är att om det inverkar på vårdbidraget har jag inte råd att söka hjälp, det är sjukt. Men men, nu kämpa vidare med att få upp Nanna. Ha en fin förmidda alla

Jag har ju 2 flickor med multidiagnoser men har 2 döttrar till som är vuxna, där den äldsta har outredd ocd. Så av 4 döttrar har 3 diagnoser, alltså 3/4. Dom 2 yngsta medicineras och vägen till rätt medicin har/är inte lätt. Lilltrollet har nog snart provat allt som finns, en period hade hon så många olika mediciner så jag höll på bli knäpp(are)Hon har även sömnstörning som hon provat theralen, cirkadin och melatonin mot, både var och en för sig och kombinerat på olika vis men inget hjälper och theralen kommer hon ALDRIG mer få prova kan jag säga. Hon blev skogstokig och sov inte på nästan 2 dygn, hon slogs och var allmänt livsfarlig och då va hon bara 9 år. Nu förtillfället har hon bara lamectal morron och kväll, omeprazol på morron och citalopram på morron och det fungerar hyffsat. Skulle nog kunna göra en låååång lista på läkemedel denna stackars tös provat. Nanna har medicinvägrat tidigare men har nu citalopram på morron, melatonin och seroquel på kvällen. Diagnoser är ett hemskt ord liksom normal, men dom behövs det vet jag men många använder dom fel, dessutom som ordet diagnos gör ofta att människor ser bara en diagnos och inte personen. Ordet normal används åxå helt fel, för vad är normal(t)? För det som är normalt för mig behöver ju inte vara normalt för dig, sen att man säger normalt om barn/personer som inte har diagnos och dom andra till dom som har diagnos. Om alla bara kunde acceptera alla för den dom är,då skulle det inte vara så svårt. Men varför ska det vara lätt? Börjar tro att vi som har barn eller vi som har diagnoser har fått detta liv pga att vi är starkare än dom flesta och att vi sätts på prov för att vi kan och vi klarar det. Tänk om en "normal" familj plötsligt skulle göra ett byte med barn och få ett barn med tex adhd och asperger hur länge tror ni dom skulle orka? Kanske kanske 1 vecka inte mer! Tja lite snurr i kolan vart det i detta inlägg, nu ska jag börja operation dusch och det lär ju ta sin tid. Ha en kanonkväll där ute.

Blir så less på mig själv, har ju chans att sova men nejdå varför skulle jag kunna det? Å andra sidan har jag sovit fler timmar än normalt, maken blev kvar en natt till och vi lade oss vid tio, helt normalt en lördag va?Hade först varit till honom och tittat på ett avsnitt av true blodd.Jaja får se det såhär att jag har mer tid på mig att göra det jag ska idag*S*Denna helg började totalt fel så helgen har varit knasig för mig, barnen har varit lugna och mår faktiskt bra fortfarande, dock vet jag att det kan svänga oerhört fort. Men jag njuter av varje sekund som är bra.Tror Lilltrollet somnade efter 3 inatt vilket då gör att hon sover nu,Nanna gick nog å la sig då åxå tror jag. Vaknade till vid tre och hörde att Nanna rasslade i köket och Lilltrollet tokskrattade i sitt rum. Så vad händer idag då? Tja städa, titta på formel 1, fylla på dosetterna till tjejerna och operation försöka få in i duschen med flickorna. Den proceduren är bland det svåraste som finns. Lilltrollet kan jag höja rösten åt om hon inte lyssnar på varför hon ska duscha och då till slut får jag in henne men Nanna är det inte så, ju mer jag pratar om det ju mer anti blir hon. Så det är en oerhörd balansgång på hur du kan göra. Hr försökt få reda på vad det är som gör henne så avig gentemot duschen. Men hon vet inte, vattnet gör inte ont så mycke vet jag iaf. Vet att det är ganska vanligt att dessa unika barn kan tycka att vattnet gör ont mot huden. Sen så har jag funderat lite över ärftlighet och sånt. Om man tittar på barnen som är runt oss i släkten, så makens båda systrar har ju åxå barn. Hans yngsta syster är gift med min yngsta bror( ja jag vet d e skumt) deras gemensamma dotter har diverse bokstäver (vet inte vilka) Men svägerskan har en dotter sen innan min brors tid och hon har autism, sen makens andra syster har 2 döttrar och den yngsta har autism utan kommunikation. Maken och jag har 4 döttrar var av att dom 2 yngsta har en himla massa diagnoser och den äldsta har ocd utan papper ( alltså inte utredd). Mär då åxa att det är bara flickor vi pratar om, men min näst yngsta bror har 2 sönder, båda 2 har adhd. Så med andra ord måste ju vi föräldrar vara boven angående våra barn, förstår ni hur jag menar? Dessutom så har ja vrit på utredning angående adhd men dom valde att sätta bipolär på mig och det håller jag inte med om alls. Maken har adhd utan papper, min näst yngsta bror har adhd utan papper, min yngsta har inget inte hans fru heller ( där är det nog kombinationen*S*) Summan av 10 barn har 8 olika (lika) diagnoser, är inte helt vanligt tror jag att det blir så i en släkt? Eller har jag fel? Det jag fundera mer på är varför har mina flickor så väldigt många diagnoser? jämnfört med sina kusiner? Och varför har dom så oerhört mycke svårare? Många knasiga tankar blir det idag verkar det som. Nä nu ska jag ha kaffemugg nummer 4 sen försöka väcka vovven tror jag och ta en skön prommis i det underbart vackra höstvädret...Ha en underbar dag alla

Dagen igår blev inte alls vad den skulle ha blivit. Först jobbade jag natten till i går, sen direkt hem å kasta mig i duschen för att sedan dra iväg på min morfars begravning. Kom hem vid halv ett och la mig då, vaknade kl 15 . Knatade iväg med vovven och förbi mor och far. Hann bara hälla upp kaffet så ringer mobilen, kris på jobbet , en kollega som klappat ihop. Ingen annan svarar när denne ringer. Men hallå idioter! Så vad gör jag? Jo jag åker till jobbet och jobbar till 22. Blev kaos hemma, men som tur e så fixade maken det. Väl hemma igen kollade jag på film med maken sen toksomnade vi båda. Idag går jag på sparlåga, har igentligen massa måsten men skiter i det. Lilltrollet har varit hos sin pappa en sväng och Nanna, tja hon sitter på sitt rum vart annars. Ska faktiskt rymma iväg en stund till maken och titta på ett avsnitt av true blood snart. Så min helg har varit en katastrofhelg utan utbrott men dock en fle helg helt enkelt.

Dagen har gått en aning för fort tycker jag. Tycker inte jag hunnit göra nåt. Skulle ha rensat ur mitt städskåp som anfaller när man öppnar det men får väl ta det i morgon då. Har iaf hunnit med golven, tvättat, kört och plockat ur diskmaskinen och lagat mat. Lilltrollet har varit hos sin pappa hela eftermiddan och kom nyss hem. Nanna har varit lite tröttare än igår men vid gott mod och mått ganska bra verkar det. BuP läkaren ringde och checkade av läget och jag passade på att be om ett nytt recept åt Lilltrollet , hon har snart slut på lamectal och det går ju inte*S* Haft ett par väldigt bra dagar vad det gäller barnen, känns skönt. Själv är jag fortfarande halv risig men har inte råd att vara hemma. Ja det där med ekonomi är ett gissel. I mångas ögon så har jag MASSOR av pengar, men jag har även MASSOR med räkningar. Men jag har så jag får det att gå runt, dock denna månad är ett osäkert kort men det går säkert med lite vilja , vål och vasselin*hehehe* nä skämt å sido , jag fixar det på nåt sätt, lyckas oftast få till det. Inatt ska jag jobba och det ska bli ganska skönt att få ordning på mig själv, blir ju fel för mig att sova på nätterna och jag är inte helt med i matchen om jag säger så när jag sover på nätterna. I morgon ska jag på begravning, min älskade morfar har lämnat jordelivet, men han är hos mormor nu och dom är lyckliga. Så när jag slutar i morgonbitti är det raka vägen hem å duscha och fixa djuren sen iväg på begravning. hmm nu e det tomt i mitt huvud, men vem vet om det ploppar upp nåt inatt. Ha en bra kväll