Innan jag skriver detta inlägg vill jag bara säga att föreningensom personen ifråga tillhör har inget med detta att göra, dock blir det nog tyvär en del rabalder pga personen i fråga har en högbefattning gjort ett oerhört dumt inlägg på ett forum. Denna någon har i min mening allvarliga störningar, man gör inte som h*n gjort. H*n skrev:

Hej! Jag har noterat ett stort missnöje från er föräldrar över era barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och det verkar nästan som om ni inte vill annat än bli av med dem.
Därför kan jag tänka mig att ta hand om ett barn, då jag inte kan skaffa egna. Skicka information som namn, ålder och diagnoser till mig direkt  så återkommer jag.
OBS! På grund av platsbrist kan jag bara ta hand om ett barn.

Även om personen i fråga ville se en reaktion ( och jag kan lova att det blev en kraftig reaktion) så gör man inte på detta vis. Vi som har unika barn ÄLSKAR våra barn, vi har dock många gånger mer att göra än dom med icke diagnoser.Många är nu kanske skeptiska över hur vi vågar skriva på forumet skulle jag tro, jag är det iaf kan jag säga. Tänk vad en persons ord kan förstöra mycke. Jag hoppas att denne kommer få känbara påföljder av det h*n skrivit,visst vi har åsiktfrihet i vårt land men i mina ögon är detta inlägg riktat mot en grupp människor, alltså hets mot folkgrupp. Sen att skriva att vi ska skicka info om ålder,namn och diagnos får mina varningsklockor att larma. Vad tänker ni kanske, jo en vuxen som vill ha ett barn. hmm skumt i min värld iaf. Jag har varit så arg att jag kokade kan jag säga, jag nästan välte datorn av ilska över det personen skrivit. Hur f*n kan man göra såhär? Tja nu är det åtgärder pågång angående detta och det är bra. Och kom ihåg ni som vet vem jag skriver om att det är h*n som gjort fel inte föreningen. Nej nu ska jag göra nåt annat, ha en underbar kväll

Herre jösses tänker nu många av er, har hon ny blogg igen. Japp det har jag och om ni läser från början förstår ni också varför. Så välkommna att läsa

Alltså det där med att vara mamma, i mångas ögon ska man då laga massor med mat, baka, sköta hemmet och dessutom kunna sy. ja just det man ska jobba ocksåJag hatar att laga mat, gillar inte att baka, sköta hemmet ja d kan jag och sy nä det är nåt jag inte kan, och jobbar heltid gör jag också (natt) så då är frågan vad är jag? För nå mamma ämne i dessa aspekter är jag inte MEN jag är urbra på att ta hand om mina barn och jag är skitduktig på att strida för mina och andra barns rättigheter, jag brinner för att alla ska ha samma rättighet att leva ett "normalt"liv. Hmm ordet normalt är nog det fulaste ord jag kan, för vad ÄR normalt? Finns det verkligen nån som är "normal"? Nu tänker nog en del av er att "normal" är att vara som den gråa massan, (ja jag kallar folket så) och inte sticka ut, men hallå hur bra är det då? Man ska vara den man är och vara STOLT över det, sen att det finns dom som stör sig på att man vågar vara sig själv, tja det är bara att inse att det är dom som inte mår särskillt bra och vill vara precis så som du vågar. Provocerande? Nä det tycker jag inte, jag är bara ärlig. Visst mår jag också skit mellan varven det gör vi alla, och vi som har barn eller andra anhöriga som har funktionsnedsättning av nåt slag vi kämpar dubbelt upp än dom flesta andra så det är inte så konstigt att vi dippar MEN vi är också dom som tar tillvara på dom små possitiva delarna och blir otroligt glada för lite.Så en fråga till er som ev läser. Vad är "NORMAL"???

Så har jag och BuP kommit överrens om att koppla in det mobila teamet för Nannas skull. Jag orkar faktiskt inte vara både vårade, mamma och yrkesarbetande. Kanske hade jag orkat mer om det bara var ett barn som hade funtionsnedsättning men nu är det 2. Min kontakt på BuP sa att det är dax för dig att backa och släppa rollen som vårdare, fast det är lättare sagt än gjort. Att mobila teamet nu kopplas in betyder också att det kommer att komma hit folk då och då, inte mig emot men det blir andra rutiner så det är på gott och ont, men jag måste tänka på att Nanna räknas som vuxen om ca 1 år och behöver nu slussas in i den sk vuxenvärlden och få hjälp från andra än mig och sin pappa. Känner mig lättad samtidigt som jag grämer mig lite över att jag inte räcker till. Men håller tummarna att detta blir bra, sen hur ofta och vad dom ska göra när dom kommer har jag ingen aning om än, min kontakt på BuP skulle ringa så fort dom gjort upp vad som ska göras . Nä nu lite kaffe och treo.

God morgon.

Idag är jag helt slut i både kropp och själ, iof inte så konstigt med tanke på att jag är sjuk och att Nanna har det jobbigt. Tror dock hon mår så bra som det går just nu. Lilltrollet ligger i soffan och ser ut som en zombie, hon och henne sömn är inte överens vilket dom inte varit någonsin. Har insett att vara sjuk inte är av godo, för det första så allt här hemma blir kaos då jag inte orkar hålla efter som jag brukar sen så får man en himla massa tid att tänka och det är inte alltid av godo det heller. Men idag ska jag försöka få nåt gjort, tvätten är ett berg vilket jag hatar och golven ska vi inte prata om, förvisso va det bara igår jag inte dammsög men men. Men jag ska ta det sakta för jag är något yr i skallen, vet att det beror på den stress som är nu. Dessutom borde jag jobba men klarar inte det då jag fortfarande känner mig som en överkörd råtta. Låg igår på soffan och kollade in lite färg, har nu funnit färgen jag vill ha och det är inte dyr men för mig är den dyr så jag får vänta nån månad innan det blir ommålning av mitt sovrum.  Nej nu dax att fortsätta väcka Nanna.

Må gudinnorna vaka över er alla där ute