Nej nu får det vara färdigt för idag med att plugga. Har pluggat sammanlagt 6 timmar och i ärlighetens namn så känner jag mig helt tom i skallen, jag får inte in mer och det känns som om det jag pluggat är borta. Vet dock att det finns där men vet även att man kan överplugga och det i sin tur ger noll resultat tyvärr. Ska plugga max 3 timmar i morgon och på måndag blir det INGET pluggande före skolan för då ska jag och maken hitta på nåt ihop!

Var en sanbbis till apoteket (fick åka med mamsen då hon skulle på bolaget) för att hämta/beställa melatonin men det visade sig att licensen hade gått ut!!!! Jaha, kul , jaja, bara gilla läget och ringa BuP på måndag och be att dom fixar en ny så fort de kan så hämtar jag upp den istället för att dem ska skicka den via post! Så oerhört klantigt gjort av mig men jag är bara människa som är oerhört förvirrad     så är det!

Dagens middag föll på mig att fixa då maken jobbar. Jag har marinerat quornfileer, till det blir det kokt potatis, hemgjord kall vitlöksklet, grönsaker och nåt gott bröd till. Alltså en helt vegetarisk måltid! Ska bli spännande att smaka faktiskt, det är första gången jag använt mig av ifraich.

Nej nu göra i ordning vovvarnas mat samt invänta maken så att jag kan börja med kokning av potatis och stekning av fileerna. 

Ha en trevlig kväll och var rädd om varandra!

God morgon!

Solen lyser men det är kallt! Maken jobbar, Diddi sitter och spelar tv-spel, eller rättare sagt hon spelar på xboxen, Nanna och Susann sover. Har varit ute med hundarna och Iris har levt rövare! Lucky är lite lugnare även om han kan haka på henne ibland. Idag ska jag mest sitta och plugga, jag hoppas jag får in nåt vad det gäller ordklasserna och satsdelar. Är lite rädd att jag inte ska klara provet men hoppas att jag klarar att få ett E så jag vet att jag kan gå vidare utan att stressa sönder mig inombords. Jag kan inte förstå att jag tycker att samma saker i engelskan är enklare även om jag nu inte är urduktig men där greppar jag det, tror jag ska jag kanske tillägga. Jaja, jag gör det bästa jag kan och försöker med alla medel att lyckas. 

Fick en fråga om hur jag klarar av allt jag gör eftersom jag har en vädligt speciell familj, det var en klasskamrat som frågade. Jag försökte förklara att för det första så har detta varit min vardag så länge jag kan minnas ( sen jag fick barn alltså), samt att man faktiskt lär sig genom att läga upp olika strategier under åren. Det har tagit LÅNG tid och jag/vi får fortfarande många gånger göra om och försöka göra rätt. Att ha barn, anhöriga samt själv ha en funktionsnedsättning är allt annat än lätt MEN jag kan nog med gott samvete säga att vi i våran ( tror alla familjer med funktionsnedsättningar i familjen) förmodligen har mer förståelse och ödmjukhet inför det mesta. Det är ett jobb mer eller mindre dygnet runt men även mycket glädje! Sen kan kanske en del tycka att vi är komplett tokiga som har djur mitt i allt men vet ni djur gör otroligt mycket för just oss som har det såhär, ja djur överhuvudtaget gör undervekr för människor oavsett om man är "normal" (ett av det fulaste ord jag vet) eller inte!

Vi har stångats oss blodiga ( inte bokstavligt ska jag tillägga) och kämpat som bara den i alla år, vi har bränt ut oss totalt jag och maken, när vi kom till insikt att vi INTE kan få den HJÄLP vi behöver så fick vi lära oss att göra om våra liv så det går att leva "normalt". Många får hjälp och insatser som fungerar och det är ju jättebra men alla får inte det tyvärr. Fick även frågan om jag sörjer att det är såhär? Nej, det gör jag inte, visst kan jag bli ledsen ibland men det är för att samhället ser ut som det gör inte att det finns funktinonsnedsättningar i familjen!  Jag skulle inte vilja byta eller göra om för detta är nåt som gör MIG till en ödmjuk person inför andra, visst jag har fel och brister som ALLA andra människor! 

Detta är en av anledningarna till varför jag SKA utbilda mig till "mentalskötare" med spetskompetens inom barn& ungdoms psykiatri! Jag kan inte förändra världen men jag kan göra något, jag hoppas verkligen att fler med samma brinnande passion utbildar sig så att en dag kan vi få ett fungerande samhälle där alla kan få leva "normalt" utan att dömas för att man INTE följer normen för vad som är " normalt". Blev kanske lite långt inlägg men orkade du läsa så är jag glad. 

PS. Jag är ingen expert på allt men vad det gäller MINA barn och deras variant av de funktionsnedsättningar dem har så är jag EXPERT! Så om du/ni undrar över något ställ en fråga eller fler så ska jag svara utifrån det jag har erfarenhet av. Så vad pratar vi om för diagnoser då? Tja, här är några: ADHD, asperger, atypsik autism,socialfobi,bipolaritet,tics,ångest och självskadebeteende. Det finns fler men dessa är mest framträdande i våran familj! Jag vill även poängtera att vi "vuxna" har ADHD så vi vet hur det är att ha det själv, samt att jag vill att ni har i åtanken att ALLA med diagnos är olika, alltså det finns lika många varianter på diagnoser som har samma namn som antalet som har diagnoserna!

Nej nu blir det kaffe sen ska jag nog våldgästa mina föräldrar en sväng innan jag fortsätter plugga! Ha en bra dag och var rädd om varandra!