Ja men det där med minnet var det ja. Skulle ju göra en lite annorlunda vegetarisk lasange till middag men läste inte hela receptet, eller det gjorde jag men läste inte instruktionerna ordentligt så familjen får pyttipanna och jag lite havregrynsgröt   men lasangen är påbörjad och blir klar ikväll men ska ätas på fredag istället   . Har faktiskt sovit middag idag, en liten lur på 1 timme, det var underbart! Har börjat packa inför operationen i morgon, lika bra att göra det idag så jag slipper hispa runt i morgonbitti, ska ju vara där kl 7.15 och bussen går runt 6.30

Min underbart snälla pappa tog hundarna på en PW på drygt 5 km då jag just nu inte har så mycket ork. Tack pappa det uppskattas mycket. Mina föräldrar är vårat stora stöd, utan dem skulle vi inte klara oss då vi inte har hjälp från annat håll. Mamma tex kommer att vara en backup nu när jag kommer att ligga på sjukhuset , så barnen kan ringa henne och hon finns där på två röda samt att dem hjälper oss med hundarna. Nej nu ska jag äta klart sen titta på tv med maken ett tag. Ha en bra kväll gott folk.

God morgon eller god natt vilket som, för mig är det tyvärr morgon dock!

Alltså jag förstår mig inte på en del människor, varför måste man vända kappan efter vinden? Varför inte vara sig själv och varför visa utåt nåt som inte stämmer? Nu vet jag att det finns många som har svårigheter eller psykis ohälsa men det inte dem jag menar utan helt "vanliga" Svenssons som ska verka så präktiga och så. Stressar med att leva så likt andra som dom bara kan, till vilken nytta?  Sen just det där med att vända kappan efter vinden kan driva mig till vansinne i bland. För några år sedan fick jag höra att det inte fanns nåt som hette utbränd utan det var så att man var lat. Den jag fick höra detta av har svängt i sin åsikt, varför? Jo för denne insåg att det visst finns nåt som heter utbränd. Jag kan ju säga att jag vet av erfarenhet vad det är att vara utbränd! Från den dagen jag smällde in i väggen totalt till den dagen jag åter igen kunde börja arbeta tog det 9 månader men allt som allt tog det ca 3 år att helt bli återställd, det är inget jag önskar min värsta fiende! Jag fick jobba som bara den med att återhämta mig, det var inte lätt men jag klarade det även om jag stundvis kändeatt nu orkar jag inte mer, jag är en för stor belastning. Men med bra psykolog och en underbar familj/släkt så tog jag mig tillbaka till livet. Sen att jag inte är som "alla" andra det njuder jag på, för jag vågar vara mig själv och det är jag stolt över, ja jag vet att det anses vara fult att skryta men det är en viss skillnad på skryt och på att visa att man tycker man gör nåt bra!  Sen nåt som stör mig är att folk är så rädd för det som är "annorlunda". Tex om man sitter på bussen och det kommer någon med ett psykiskt funktionsnedsättning så drar folk sig åt sidan som om det vore pest. Varför gör man så? Vad säger att du inte är "annorlunda"? Älskar när nån spontant oavett "annorlunda" eller "normal" börjar prata eller bara hälsar. Det är dags att vi lär oss acceptera att ALLA är OLIKA och hur tråkigt skulle det inte vara om alla var som tex mig? Nej nu får vi människor vakna och lära oss att se varandra som jämnlika och om någon behöver lite stöd eller uppmuntrar ge det! Det räcker ofta med ett vänligt ord, en kram eller ett leende!  I min familj så är vi en lustig samling individer, 2 med multidiagnoser inom NPF, men kan med all sökerhet säga att ALLA i familjen har nåt psykisk diagnosliknande. 5 av 6 har med all sannolikhet ADHD och vet ni vi är inte annorludna för det, vi har bara starkare känslor än "vanliga" , Visst är det så att allt fler får diagnoser mm idag, varför? Jo det är pga att idag är det fult att visa respekt och ödmjuhet genom att guida eller hjälpa! Det var bättre förr faktiskt, då förväntade sig tex föräldrar att om ens barn gjorde fel så blev det tillrättavisat, idag mumlas det bara om att ungen är ouppfostrad och förmodligen ett diagnosbarn. Om vi inte tar tag i detta problem så går snart samhället under, våga visa medmännsklighet förbövelen!  Om vi hjälps åt att visa acceptans, ödmjukhet,respekt och våga ge lite vägvisning så kommer vi på sikt minska den psykiska ohälsan som tyvärr ökar pga okunskap och icke acceptans. Så lite kan göra så OTROLIGT mycket för den enskilde och dessutom skulle självmorden och självskadebeteende minska drastiskt. Psykis ohälsa kan drabba VEM SOM HELST NÄR  SOM HELST!!!! Tänk på det och om man drabbas ska man INTE behöva skämmas!!!!!

Oj, det blidde lite långt idag, beror nog på att jag känner mig smått less på mänsklingheten, men efter lite kaffe och så är jag på banan igen.

Vill att ni som läser tar er en funderare på vad ni anser om psykisk ohälsa och lämna gärna en kommentar om precis vad som helst! Tack på förhand!