Så då har jag hunnit se F1 kvalet, som sällskap under kvalet hade jag Nanna och Diddi som INTE gillar F1. Maken sov som en sten. Sen har vi 4 hunnit vara på köpis och handlat skor, lite mat och naturligtvis godis. Var även in på apoteket och köpte fortiflora till Lucky passade då även på att köpa canicur att ha ifall det skulle behövas. Sedan for vi upp till Jennys hund & katt för jag skulle ha tag i stomax samt köpa bajspåsar. Fixade ett intestinal foder så nu banne mig måste det bli bra*S* Han får gå på diet ett par månader nu så får vi se vd som händer. Apropå godis jag köpte lite smågodis och efter 2 bitar så dumpade jag, att jag inte lär mig. Fy fan för dessa dumpningar men ändå är dom bra för dom påminner mig om vad jag INTE ska äta.Så bullarna vi köpte idag lär jaginte ens lukta på för då dumpar jag väl. Det är ju kanelbullens dag idag Så jag får nöja mig med vaniljmjölk i kaffet istället *S* Vad resten av dagen har att erbjuda vet jag inte än men det visar sig. Vad hittar ni på denna dag då?

Lucky tyckte att jag skulle gå upp redan kl 4  men jag orkade inte, men han gav sig inte utan påkallade min uppmärksamhet hela tiden. Tur jag har en envis vovve och att han visar när han behöver gå ut. Så nu är han rastad och jag sitter med en kopp kaffe. Diddi har nyss kommit upp hon med, jag förstår inte. På helgerna då vaknar hon tiiidigt vilket leder till långa dagar för henne och hon blir trött, på vardagarna sover hon som en sten och man får väcka henne.Ja vi är en lite annorlunda familj helt enkelt. Så nu sitter hon i soffan och tittar på tv  samt lyssnar på musik i lurar. Satt och tänkte på alla unga som har det tufft (ja alla som mår dåligt inombords ) många mår dåligt inombords och är frustrerade. Det svåra är att nå dessa så dom kan få hjälp att få ur sig det jobbiga. Några får massa mediciner andra gömmer undan sig och gör sig illa. Jag tycker att i många fall när man sätter in medicin så gör man det i onödan, visst kan det behövas men inte i så stora mängder och inte med så tunga mediciner. Det är lätt att ge medicin och medicinera symptom men sen glöms det ofta bort att ta itur med orsaken till måendet. Jag är absolut inte emot mediciner men jag är skeptisk till mängd och styrka , har erfarenhet av just det. Hade jag vetat då vad jag vet idag hade det aldrig gått så långt men nu visste jag inte det. Istället har jag lärt mig av erfarenheten och vet att livet har andra vägar. Man får ta en dag i taget och se hur det ser ut för dagen och ta det utifrån dom förutsättningar som finns just den dagen. Just detta med psykiskt mående ligger mig varmt om hjärtat och därför har jag också tagit beslutet att sätta mig helt i skolbänken igen. Jag vet att jag kan göra skillnad, inte för alla men för några , jag har också viljan att hjälpa och jag har efraneheten som inte alla utbildade har. Så jag ser fram emot ca 3 år med studier inom det som ligger mig varmt om hjärtat. Även om jag inte kan hjälpa alla så vet jag att jag kan hjälpa några och det är bra. Små steg framåt,jag hoppas att många fler utbildar sig inom psykiatrin för det behövs många och samhället MÅSTE öppna ögonen och ta tag i det växande psykiska problemet som ökar lavinartat. Oj kanske inte helt "normalt" att börja dagen med djupa ting men vad är "normalt"? Nej nu lite mer kaffe sen ska jag titta på F1 kvalet.

Ps inte varje dag båda yngsta är vaken före sju, men idag är dom det och det är mysigt att umgås med dom små äaven om det är på ett annorlunda sätt vi umgås.