Att vara förälder är inte lätt, att vara förälder till ett barn med tex npf är ännu svårare. Jag kommer nog aldrig bli riktigt klok på mina unika barn ( alla människor är unika oavsett).Dessa tvära kast och måenden som går upp och ner fortare än jag hinner blinka. Ena dagen funkar allt bra ( för att vara i den situation vi befinner oss i) till att bli katastrof andra dagen. Eller beteende förändring som kommer från ingenstans, kanske man haft e liiiiten hint förr men det blev inget då. Hormoner ska vi inte prata om, dom är urjobbig för normaltstörda och jag tror att det är fruktansvärt jobbigt för npfare.Alla går vi igenom olika stadier i livet men av det jag erfarit så är mina npfare mer drabbade (tror dom flesta med barn som har npf samt icke npf förstår vad jag menar)än mina icke npfare. Humör som inte går att beskriva och vägran att förstå bara för att det inte övernsstämmer med det dom målat upp.Så nu sitter jag och funderar, var det medicinen som gjorde henne så oerhört sjuk under många år? eller har  hormonerna slagit till helt plus att hon inte vill lyssna*? Frågorna i min skalle är så många nu och jag vet banne mig inte vad jag ska göra. Har jag kämpat i onödan alla dess år? Vart har/gör jag fel? Varför ska det vara så svårt? Detta vaar ju inte vad jag tänkt mig med min långledighet, men man får ju inte välja.

Drömmar måste man ha av nåt slag. Jag längtar efter ett litet hus i skogen, inte nödvändigtvis totalt isolerad från om världen men gärna utan insyn och stora vägar runt om. Tänk att inte behöva bry sig om i fall man en morgon gick ut i bara mässingen och åt frukost utan att hela världen skulle stirra och ha åsikter.  Lägger in några bilder på drömhus i mina ögon och om nån känner att dom vill skänka mig ett sånt hus så säger jag inte nej*ler*

Då ska jag göra sista passet inatt sen har jag långledigt och gudarna ska veta att jag behöver det nu. Mitt krånglande knä small till och nu ligger det som det ska igen, öm är jag men men nu vet jag att det ligger där det ska iaf. Helgen som kommer så ska förrådet rensas och påbörja rusten av Suss rum som hon ska bo i när hon och Peter flyttar hem igen. Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det ska bli att få hem min man igen.  Sen ska vi på lördagkväll göra nåt som tydligen hela sverige gör (jag kommer lida men men) vi ska se på melodifestivalen. Fast jag gör detta för att vi ska umgås kunde jag skulle jag förbjuda sånt skräp som melodifestivalen ( i mina öron är det skräp). Vi ska käka lite gott och mysa, Lilltrollet vill se va hette han Yohio?? låter apa men jag älskar hans kläder (inte dom han hade sist utan hens japanska dockstil)och jag ska faktiskt (hemsk som jag är) ta nåt glas vin, jag dricker inte gärna när barnen är i närheten men dom blir äldre dom med och jag ska ju inte supa heller. Sen veckan som kommer har jag en del möten mm men det tar jag då. Ha en trevlig kväll alla

Vilken dag det varit idag. Först så krånglade ju mitt knä till det för mig på jobbet och krånglar fortfarande massor men inget ont som inte har nåt gott med sig heter det ju. Har idag varit till neurologen med Peter och där dom fortsätter att utreda hans sömnrubbning. Alltså han sover men gör massa konstiga saker och slåss , inte alltid det går i perioder. Skrattade  (fast jag försökte låta bli vilket gjorde det ännu värre) en del när han gjorde olika fysiska test, det var en syn för gudarna när han i kallingar gjorde som Herr Doktor sa*fnissar* Sovit har jag inte gjort idag alls, mitt förbenade knä bråkar och gör ont. Försökte göra alla hushållsbestyr men fick erkänna mig besegrad, dammsuga med kryckor är INTE lätt inte heller torka golv så jag gav upp. Men kattlådor mm har jag lyckats fixa iaf. Nu är jag på jobbet och min kund bara skakade på huvuudet när han såg mina kryckor, ja vad ska jag göra jag har en aning svårt att ta mig fram utan. Har jag fortfarande lika ont på fredag när jag kliver på min långledighet så ringer jag doktorn men inte före. Nej nu ska jag stylta ut och ta ett bloss . Ha en bra natt alla där ute.

Tja det beror på hur man ser det. Mitt knä fick försig att hoppa ur led under mitt nattpass , jag lyckades efter några timmar få det i läge nästan. Ont gör det och jag ser ut som en ballong runt knät men jag tänker inte gå till farbror doktorn än för jag har inte råd att vara sjukskriven. Allt kommer förvisso gå 100 gånger saktare men det är som det är och jag kan jobba även om jag har ont så jag skulle kunna flå nån. Har inte kunnat sova pga värken i knät men ska göra ett försök till om en stund, nu har jag fixerat knät med ett knäskydd och tagit fram kryckorna. Det är många årsen jag hade så ont, visst har knät bråkat då och då men inte såhär, tror det är minst 10 årsen jag hade så ont som jag har nu pga knät. Men men som sagt bit ihop och jobba.

1 dygns ledigt har nu gått, nu blir det 3 nätter innan jag är långledig. Idag har jag vaarit och veckohandlat min snälla far körde mig då han iaf hade ärenden i stan. Passade på att köpa färska örter som jag ska plantera om, köpte, citronmellis,oregano ,basilika och mejram. Kommer köpa lite fler men ska även plantera frön nu när jag blir ledig, hoppas det lyckas bli nåt av det. Är mysigt och det doftar så gott när man har örter mm och för att inte tala om vilka bra saker man kan göra med dom. Inte bara som krydda i maten utan även medicin!

Det pratas mellan varven om det vi stoppar i oss och att man ska inte äta det eller det, jag blir lite irriterad för allt är idividuellt hur man reagerar. Jag läste en artikel på ett av forumen jag är på och kan säga att just den artikeln ska man ta med en (stor) nypa salt. Läs länken nedanför

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=233&artikel=5303921

Alltså opiodida peptider bildas när man njuter av något,det i sin tur ger signal i hjärnan om mer

det betyder att du kan bli beroende av precis vad som helst. Laktos kan påverka dom med npf men långt ifrån alla, liksom vitt mjöl. Men som sagt prova sig fram bör man göra.Jag har provat lite olika varianter och deet jag kan se på mina barn och mig själv är att utan eller för lite kolhydrater får adhd symptomen att öka drastiskt, men det är som sagt på oss det kanske inte blir så för just er.

Enkel matte är att förr var det lättare ( jo så är det) för då var allt på ett visst sätt och så var det bara plus att vi åt sundare än vi gör idag. Idag orkar/hinner vi inte laga mat från grunden, jag har max 1 dag i veckan jag kör med nåt halvfabrikat för det har jag sett på oss alla i familjen att halvfabrikat eller sk utemat ökar retligheten hos oss alla, varför kan man undra. Jag tror att det handlar om att kroppen vill ha rena produkter, nu pratar jag inte om att man ska köpa kravmärkta prylar ( som faktiskt ofta är i sämre skick) men att istället för att köpa frysta hamburgare/köttbullar så köp köttfärs och gör egna. Jag skulle behöva ha 48 timmar per dygn men så är inte fallet och jag har lärt mig ( trots att jag avskyr att laga mat) att på kort tid göra mat från grunden och ibland gör jag till och med flera maträter samtidigt medans jag  ändå är på gång vilket leder till att jag spar tid, jag pratar inte o långkok utan om snabba rätter. Långkok är nog det bästa som finns men ack så tråkigt att göra,men nu på långledigheten så blir det 1 dag med matlagning för hela slanten. Nej nu ska jag faktiskt gå och lägga migför jag är trött som satan och Lilltrollet är hos Peter denna vecka så jag kan lägga mig när jag känner för det (nästan iaf) Ha en kanondag alla och lämna gärna synpunkt på vad ni tror om det länken tar upp.

Så var det med det, inte kunde jag hålla mig borta från fb men aktar mig noga noga med vad jag skriver om jag skriver nån status. Blir liksom lite för ensamt att inte ha nån kontakt alls med omvärlden, jag har som sagt lite problem med att ta mig iväg pga olika anledningar. Jaja jag är väl vek eller kanske social?*S* Har dock inte kommit iväg til nån tandis idag av orsaker som bara blir ibland när man har npfare. HAr dock varit iväg hem till maken och umgåtts ett par timmar, ska bli så skönt när vi bor under samma tak igen. Idag har jag varit väldigt yr, 3 gånger har jag ramlat pga yrseln, kollade blodtrycket för jag funderade om det var ännu högre ,( ligger i snitt på 155/115 vilket är förhögt jag vet) Men döm om jag blev förvånad när det just vid dom tillfällena var 125/80. Hmm skumt, jaja det är som det är. Nu ska jag dona lite sen glo på tv om min yrsel tillåter. Ha en kanon kväll alla

Otrolig vad man kan göra med lite blod.

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/blodprov-avslojar-autism

En av mina flickor har ingått i denna studie angående just detta. Personalen kom då hem och tog blodprover mm trots att dom jobbade i uppsala. Jag tycker det är intressant att det går att göra på detta vis. Vi kommer vara med i denna studie tills den är helt klar och hur länge det är vet jag ej, men det är otroligt duktiga människor som jobbar med detta. Vi kommer få ta del av vad dom kommer fram till och om och vilka skillnader som det visar.Detta kommer förhoppningsvis medföra att färre blir drabbade med att inte bli förstådda  och illa behandlade. Lilltrollet som har asperger är till viss del lik i sitt beteende som sin syster som har atypisk autism men ändå inte. Båda är ju inom autismspektrat sen finns det några till som går under det. Nu vill man tydligen att alla dessa ska samlas under ett namn men deet blir ju lite fel tycker jag. För dom är väldigt olika men ändå inte och ska man ha samma namn på dem så kommer man inte veta vad som är vad och hur man skall kunna hjälpa dem med dessa diagnoser. Mina tjejer är så olika fast ändå inte, är liksom svårt att förklara, det som går att förklara är att den ena är mer social och hon är även utåtagerande. Hon har slagit mig gul och blå när hon var mindre medans den andra aldrig höjt handen eller blivit tokig ( jo 2 gånger har hon faktiskt blivit skogstokig) Så för mig är det obeglipligt att man ska ha 1 namn på dessa diagnoser, men jag är ju BARA en mamma som levt ihop med barnen sen dom föddes och dom som bestämmer har nog i de flesta fallen inte den erfarenheten.

Fast jag har insett att Nanna förmodligen har fel diagnos, dock så tillämpas inte denna typ av diagnos i sverige vad jag vet men har läst på massor om just McDD vilket till 98% stämmer in på henne, detta medför att hon ( om hon nu har det vilket jag är säker på) hon varit felmedicinerad, dete finns nämligen ingen medicin som bevisligen kan hjälpa dessa människor med denna diagnos. Många som har atypisk autism som inte riktigt känner igen sig eller som förälder inte känner att det riktigt stämmer ska kanske ta en titt på just McDD.

Du som läser min blogg vad har du för erfarenheter och vad tycker du om att man ska ha gemensamt namn på desa diagnoser?