Alla inlägg den 22 februari 2013

Av Jess - 22 februari 2013 16:00

Idag är en jävla konstig dag. Först och främst så åker mitt inre bergochdalbana och det GILLAR jag INTE! Läste en text på FB som rörde upp en massa saker jag försökt begrava men vips så är alla känslor på utsidan och det är INTE bra. Så nu spelar jag musik som hjälper mig stoppa tillbaka dom där jävla känslorna, jag vill inte ha dom och jag vill fan inte känna dom. Sånna känslor är för veklingar och gör att man blir vek, jag tänker INTE bli vek igen ALDRIG!

Kärlek gör ont men är värd allt om den är besvarad helt klart och det kämpar jag för. Sen att jag är påväg att förändras på alla plan är faktiskt oerhört jobbigt men om jag skall kunna leva och vara tillfreds med mig som person och må bra så måste jag låta henne komma fram och få vara framme, alltså låta mig själv vara jag! Jag har accepterat att jag inte kommer ha speciellt många i min omgivning pga att dom inte accepterar mig och mina val dom flesta av dom sk kompisar och vänner jag haft försvann snabbt och det är iofs ett bra tag sedan, men det är helt ok för jag har det som är viktigast i hela världen, min man och mina barn.Jag har även ett väldigt fåtal andra som accepterar mig för den jag är och dom är jag evigt tacksamma mot, ni har änglars tålamod. Jag är stolt över att jag kan vara migsjälv för hur många vågar vara den dom vill? "vuxna" som ser ner eller tittar snett på andra "vuxna för att dom vågar se ut och vara den dom vill vara skulle ha stryk. Nej jag är är inte våldsförespråkare men jag avskyr trångsynhet, bara för att man ser ut på ett visst sätt eller gör saker på ett sätt så betyder det inte att man är knäpp eller går igeom en fas. Gudars vad jag hatar den frasen att det är en fas man går igenom, javisst när man är ung men om den håller i sig eller återkommer är det banne mig inte en fas. Jag vet att man går igenom olika faser i livet det hör till men låt det då inte bli så att ni runt omkring tar död på den som genomgår en fas. Vet ni hur lätt det är att med ord faktiskt ta död på nån? Inte det? jag vet och jag har varit nära flertalet gånger att ta mitt liv pga människor som prentat in i min skalle att jag måste växa upp, men va fan det jag har klarat har ni INTE klarat en tiondel av tro mig. Jag må verka kall och undvikande, men där har ni fel, däremot har jag lärt mig att visa så lite som möjligt bland människor sen så är jag stolt över att säga detta: skadar ni nån av mina nära och kära på nåt vis så kommer jag bokstavligen talat visa er hur ont det gör det ni gör mot dem. På vilket sätt berättar jag inte, dock kan jag säga att jag håller mig inom lagen , alltså det jag gör är INTE olagligt. Lever efter filosofin att allt du gör kommer tillbaka flerfaldt! ond, tokig, galen  eller inte? Tja jag skiter i vilket ni anser att jag är för jag är jag och jag lever efter orden respekt och acceptans! Just nu är familjen prio 1 vilket den ALLTID är, men även kläder då jag snart inte har några alls*S* Får tvätta varje dag för att ha nåt att ha på mig. Nä fy fabian nu har jag gnällt klar dax att göra lite nytta innan natt 8 av 8.

Tack för att ni läser även tack till er som läser och rynkar på näsan och fnyser. Till er säger jag skaffa ett liv för fan! På återseende där ute!

Av Jess - 22 februari 2013 13:29

Idag läste jag en väldigt gripande text, även om jag inte varit med om just detta scenario så har jag varit nära mycket nära att skilja mig men har lyckats reda ut det som var orsaken. Kärlek och nu pratar vi om ÄKTA kärlek försvinner inte om man vågar kämpa för den. Om man så gott det går försöker respektera och vårda det man har klarar man det mesta. Jag kommer att lägga ut den text jag fann på facebook och jag ber er läsare att läsa den.


 
GIFT ELLER INTE... DU MÅSTE LÄSA DETTA! När jag kom hem den kvällen, medan min fru la upp middag åt mig, tog jag hennes hand och sa: jag har något att säga... Hon satte sig ner och åt tyst... jag tittade på henne och såg smärtan i hennes ögon... Plötsligt, visste jag inte hur jag skulle öppnar min mun, men jag var tvu...nget att säga det jag tänkte: 'Jag vill skiljas'... hon verkade inte vara vara upprörd av mina ord och försiktigt frågade mig: Varför? Vi talade inte den natten, och hon grät... Jag visste att hon ville veta vad som hände med vårt äktenskap, men jag kunde inte svara ... Det som hände var att hon hade förlorat mitt hjärta på grund av en annan kvinna vid namn Juana. Jag älskade inte längre min fru... Jag tyckte bara synd om henne! Med en stor skuldkänsla skrev jag ett avtal om skilsmässa och i detta avtal stannade hon med huse,bilen och 30% av vår verksamhet. Hon tittade på avtalet och rev den i bitar! Hon tillbringade 10 år av sitt liv med mig och vi var som främlingar! Jag tyckte synd om henne för all den tid som hon förlorat, sin energi men det kunde inte ändras! Jag älskade Juana! Plötsligt började hon skrika och gråta, som för att avreagera... Tanken på skilsmässa var nu ännu mer klart för mig... Nästa dag kom jag hem och hittade henne skrivandes vid bordet... jag åt inte och gick o la mig, jag var väldigt trött på att ha tillbringat dagen med Joanna... När jag vaknade, skrev fortfarande min fru vid bordet...Jag brydde mig inte och jag fortsatte sova... På morgonen presenterade mig hon för sina villkor inför skilsmässa: hon ville inte ha något från mig, men hon behövde en månads uppsägningstid innan skilsmässan... hon Bad i skilsmässa att under en månad, skulle vi leva som om ingenting hade hänt och bete oss normalt... Hennes anledning var enkel: vår son hade flera examen denna månad och ville inte att han skulle tänka på våra trasiga äktenskap... Jag var överens, men hon hade en annan begäran: Hon bad mig att minnas när jag bar henne till rummet den dagen vi gift oss... Hon Bad mig att ,för den månaden, varje dag bära henne från rummet till husets entredörr! Jag trodde att hon häll på bli tokig... Men för att det skulle sluta i fred, accepterade jag. jag sa det till Juana vad min fru bett mig och Juana skrattade högt och sa att det var absurt denna begäran, som inte fråga vilka knep min fru kunde användas av, hon skulle ändå bli tvunget att acceptera skillmässan... Min fru och jag hade ingen fysisk kontakt från att jag uttryckte mina avsikter av skilsmässa, så när jag bar henne första dagen, till dörren, kände båda oss dåliga... Vår son gick tillbaka o applåderar oss och säger: pappa håller på bära min mamma i famnen! ... Hans ord svider mig mycket... Jag gick på 10 meter med min fru i mina armar. Hon slöt ögonen och sa med låg röst: Säg inte till vår son om skilsmässa, snälla... Jag nickade med huvudet, lite skakad, och satte ner henne när jag kom till dörren... Hon gick för att vänta sitt transport för att gå till jobbet. Jag körde själv till jobbet.... Den andra dagen,var båda mer avslappnad, hon lutade sig mot mitt bröst och jag kunde känna dess doft av hennes blus... jag märkte att det var en tid sedan som jag inte sett henne noga. Jag märkte att det hon inte längre var så ung, hon hade några rynkor, några grå hår...! Skadorna på vårt äktenskap var anmärkningsvärt! för ett ögonblick tänkte jag och undrade: vad var det jag hade gjort? Den fjärde dagen, jag bar henne, kände jag att vår intimitet mellan oss håll på att komma tillbaka... Detta var den kvinna som gav mig 10 år av hennes liv, hennes ungdom... I femte och sjätte dagen, fortsatte att öka våra känslor...Jag sa ingenting till Juana i frågan. Varje dag var det lättare bära min fru och månadens slut närmade sig... Jag trodde att jag hade vant mig att bära henne och att var kanske därför gjordes allt mindre märkbar att bära sin kroppsvikt... en morgon när hon, efter att ha testat många klänningar sa hon: mina klänningar är för stora! och det var då jag visste hon var mycket tunn! Och det var faktiskt anledningen varför jag inte kännt sin vikt när jag burit henne... Snart kom jag på att hon hade begravt mycket smärta och bitterhet... Utan att inse det, rörde jag vid hennes hår... Vår son kom in i rummet och sa: pappa, det är dags att du bär mamma till dörren... För min son, Att se sin far, dag efter dag, BÄRA sin mor till dörren, hade blivit en viktig del av sitt liv... Min fru kramade honom, jag vände mitt ansikte ... Jag kände en stor rädsla att det skulle ändra mitt sätt att tänka om skilsmässa... när jag bar min fru i mina armar upp till dörren, kändes som den första dagen, dagen för vårt bröllop... Hon smekte min hals försiktigt och naturligt... Jag kramade henne starkt, som vår bröllopsnatt... Jag kramade henne och rörde mig inte, men hon kände det så tunt och smal att det gav mig sorg... Den sista dagen omfamnade jag henne och ville inte flytta... Jag sa: Jag insåg inte att vi hade kvar känslor för varandra,... Min son skulle till skolan och jag körde till kontoret... Jag gick ut av bilen, utan att stänga dörren, gick upp för trappan, Juana öppnade dörren och sade till henne: Jag är ledsen, jag är ledsen, jag vill inte skilja mig från min hustru...Joana tittade på mig, frågade mig om jag hade feber? Och jag sade: min fru och jag vi älskar varandra,... Det var bara att vi gick in i rutin och vi var uttråkad... Hittills värderar vi inte detaljerna i våra liv, men sedan jag började bära henne kom det igen, varje dag, rummet till dörren, jag inser att ska jag göra det förresten av våra liv... Till döden! Juana började gråta, gav mig en smäll i ansiktet, och stängde dörren... Jag gick ner för trappan, jag åkte i bilen, kom till floristbutik och köpte blommor till min fru... den unga kvinnan i floristbutiken frågade mig: vad vill du att jag skriver på kortet, herr.? 'Jag kommer att bära dig varje morgon, tills döden skiljer oss !', sa jag... Jag kom till mitt hus, med blommor i händerna och ett leende bara för henne... Jag sprang och jag gick upp för trappan, jag gick in i rummet...Och där hittade jag min fru, död! Min fru kämpade med den fruktansvärda sjukdomen cancer och jag var så upptagen med Joanna, att jag visste inte det... Min fru visste att hon var döende och begärde därför en månad innan skilsmässan, för att vår son inte skulle ha ett dåligt minne av en skilsmässa... för att han inte skulle ha en negativ reaktion! att, åtminstone till min son, kommer att vara i hans ögonen och sina minnen, att hans far var en underbar man, en man som älskade sin hustrun! Dessa små detaljer är det som är viktigt i livet, i en relation... Inte huset, bilen, pengar på banken... Detta verkar endast skapa en miljö som du tror kan leda dig till lycka, men i verkligheten: är det inte så! försök alltid hålla ditt äktenskap,din relation lycklig... Kom alltid ihåg den första dagen av dess historia... Ingen riktigt vet eller uppskattar det vi har tills vi förlora det! Dela detta på din vägg, kanske du sparar ett äktenskap...

Presentation


Jag är en mamma till 4 döttrar. Jag är gift med min livs kärlek. Jag älskar djur och brinner för allt inom psykiatri. Jag tycker om att träna och att äta sunt. April 2014 gjorde jag en GBP som förändrade mitt liv, eller rättare sagt räddade mitt liv.

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25 26 27
28
<<< Februari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards