Denna dag har varit en konstig dag. Det har hänt både det ena och det andra här hemma, bland annat så gick glaset sönder på köksklockan och det stod ut utan att ramla ner men sen hände en del saker till. Jaja det visar sig vad som kommer, barnen funderade en del dom med för dom blev drabbade av det också. Sen så försöker jag få ekonomin att gå ihop vilket inte alls går hur jag än vrider och vänder på det. Eller jo för det beror ju på hur man ser det, jag kan betala räkningarna men sen då, man ska kanske äta också eller? Varför det blivit strul är pga att jag varit sjukskriven plus att mitt i allt det så blev det vård av svårt sjukt barn och som dom flesta vet så är inte fk direkt snabb att fixa till det. Men men jag har klarat det förr och kommer göra det igen, allt går med lite vilja! Och nej jag tänker inte sluta röka för då går allt åt pipsvängen så det så. Har börjat få mer och mer domningar i händerna och ibland bränner det till och det gör asont, vette katten vad det är. Har suttit och skrivit ner allt jag gör som inte "vanliga'" föräldrar gör, har skrivit utifrån en dag då jag även arbetat, en dag när jag är ledig och en dag när Nanna är riktigt sjuk. Har även skrivit hur det känns och hur det är när hon blir sjuk och jag är på jobbet. Nu är ju frågan hur andra ser det, för att se ord istället för att uppleva det är milsvids skillnad. Sen det där med att låt henne göra själv hon är ju nästan vuxen, ni som säger och ser det så kan fara och flyga, kom igen när ni har kunskap om alla hennes funktionsnedsättningar. Jag önskade att jag kunde få tjänstledigt med betalning så jag kan med hjälp av tex lss, hab, bup mm kan introducera människor i Nannas liv, för man kan INTE bara sätta in nån och tro att tiden kommer att lösa allt, nej man kan bara sätta in nån som kommer för att "hälsa" på mig och dyker upp varje dag 1 kanske 2 timmar men det kommer ta minst 3 veckor innan hon vant sig så med andra ord 1 år skulle vara ultimat att kunna vara hemma för att kunna bilda ett nätverk runt henne. Ja önska kan man sen så ser världen tyvär inte ut så. Nej nu har jag gjort det som ska göras, barnen gör det dom alltid brukar göra och jag ska ta mig en kopp kaffe och bara vara.