Nej jag får inget gjort och jag fungerar inte. Går fortfarande omkring i ett vacum men känslorna börjar bubbla upp och rätt var det är så kommer tårarna och saknaden. Jag försöker stänga av tankarna men lyckas bara korta stunder, jag vill inte tänka för det gör så ont. Älskade lilla älvan du är oerhört saknad, inte bara av mig utan av VÄLDIGT många ska du vet. Sova vill jag inte för jag har mardrömmar! Att jobba natt är nu inte kul för då finns alldelse för mycket tid för tankar.... Snälla söta rara lilla älva jag saknar dig så.