Nu har kattungarna flyttat till ett jourhem där de ska växa upp innan de kan adopteras bort. Känns lite tomt och framför allt så är det himla tyst. Trots att dem bara var här några dagar så vande jag mig fort vid göromålen med dem. Det sitter i ryggraden och jag tänker inte på hur jag gör, jag bara gör. Iris letade lite en stund efter de små. 

Idag fyller maken år och vi har firat lite. Ska väl få fingrarna ur och sätta mig med mina plugguppgifter. Måt inte allt för bra men men det är en del av mitt liv. Smärta av olika karaktärer är som sagt en del av mig, man lär sig leva med det fast ibland önskade jag att de runt mig kunde förstå hur ont det gör. Nej, inte älta nu göra. Ha en bra dag alla.