Det här med mediciner är inte lätt, sen så reagerar alla inte på samma sätt. en del är emot medicin andra för, jag är för men är numer väldigt kritisk och det beror på erfarenhet. Vad det gäller mig själv har jag haft en hel del mediciner för olika ändamål och slutsatsen av dom mediciner jag haft är att 95% av dom var lönlösa men det gäller mig. Dom 2 yngsta har/haft medciner och det har varit väldigt svårt att både ställa in rätt dos samt att hitta rätt preparat. Nanna är helt medicinfri idag och det är nog bland det bästa som hänt sedan hon fick sin ena medicin seroquel, det är en medicin man ska se upp med, den kan ge otroligt otäcka biverkningar men framför allt är det väldigt vanligt att man får för hög dos vilket var fallet för Nanna. Diddi har under 7 år bollats med olika mediciner, dom som varit bäst är concerta men när dom började justera hennes dos så gick det åt skogen och vi blev tvugna att ta bort dom för henne. Hennes tic ökade lavinartat samt att hon gick berserkagång. Numer har hon lamotrigin morgon och kväll samt melatonin för att kunna somna plus ett kedjetäcke som väger 9 kilo. Det jag lärt mig under dessa år är att om jag tittar på mina barn och hur dom blivit av medicinerna så tex Diddi får mer tics om hon äter centralstimulantia så det går inte, hon svarar helt galet på dom flesta medicinerna. Förmodligen gör hon det pga att hon har flera diagnoser, så om man medicinerar för att underlätta en så framträder en av dom andra, man kan inte medicinera för att medicinera om ni förstår vad jag menar. Idag har hon bara medicin för sin bipolaritet och sömn, alltså ingen  för sin adhd , asperger eller för sina tics, det senaste året har varit hennes bästa om man ser ur aspekten mediciner.Nanna har endast behovs medicin mot panikångest och behöver sällan ta för hon vet att ofta hjälper det att ha nån som pratar och pratar henne igenom attacken. Vet av erfarenhet att det är bättre med prata prata än medicin när det gäller panikångest, men det ska vara med nån som VET vad det är att ha en sån attack annars är nog medicinerna bättre. Visst lever vår familj annorlunda men ni som har nära och kära med nån diagnos vet hur man rättar in livet efter den/dem som har nån funktionsnedsättning. Men det finns tyvärr en hel massa därute som INTE förstår hur man ska få det att gå ihop pga att man inte ser personen eller i detta fall barnet/barnen som har det jobbigt. Nej då skyller man på en massa skit istället för att LÄRA sig att hantera saker. Finns en del i min omgivning jag skulle vilja skaka om ordentligt så dom tog sitt förnuft till fånga men det spelar ingen roll vad jag och även andra ser så är det deras liv och inte mitt. Dock ska jag påminna dom en dag när allt gått åt skogen att det är deras fel för att dom inte tog tag i saker i tid. Jag har kämpat , stångat mig blodig ,gråtit floder och lärt mig lagar mm. År av kämpande har gett resultat men vägen dit höll på att knäcka mig, men nånstans så finner man styrkan att gå vidare.Många av oss som har speciella barn för en daglig kamp för att få vardagen att gå ihop, visst kan livet ibland kännas instängt men dom framsteg mm våra barn gör uppväger allt. 1 gång om året så är jag och maken på festival och då är mormor och morfar dom vuxna och tar hand om allt medans jag och maken kan bara vara vi och roas oss på vårt sätt. Många andra vuxna festar , går ut , för att inte prata om att dricka varje helg(även om det bara är ett glas så dricker många fredag och lördag, varje vecka och det är fel anser jag ). Visst kan det vara gott med ett glas nån gång men jag dricker ytterst sällan, på festival ja men hemma sällan. Oj vad snurrigt det blev  men tja det är min blogg så :) :) Ha nu en trevlig natt. Själv gör jag natt 6 av 6 sen ledig 1 vecka!!!