Sitter och tycker synd om mig själv samt nyser skallen i småbitar. Förkylningen blir bara värre och värre, tur att ingen ska upp i morgonbitti för jag vet banne mig inte om jag kommer ta mig ur sängen om jag ska vara ärlig. Varför tycker jag synd om mig själv då? ja inte är det för att jag är förkyld utan för att jag inser att mina barn växer upp och går ut i världen. Jag vet att det är livets gång, men just det att inse att barnen inte är beroende av en som dom var när dom vara små. Att släppa greppet om just det är jobbigt, men jag vet att det kommer bli så bra.

När Nanna flyttat så blir det Diddi och Susann kvar hemma ett tag till och det är ju tur att dom inte flyttar samtidigt alla barn för då hade jag nog gått under :) Ninna bor ju i eget och snart även Nanna, alltså äldst och näst yngst. Idag har vi varit med Nanna så hon har skrivit på sitt hyreskontrakt samt elavtal. Vi var ner och tittade en sväng i lägenheten plus att maken fick se hur det såg ut så han kan hjälpa Nanna planera möbler. Jaja bara inse att barnen är stora och vill börja sitt liv som vuxen. Nä nu ska jag försöka peta i mig mat sen däcka i sängen.

Så har jag, maken och Nanna varit på ikea samt jysk och handlat till hennes lägenhet. Nu är jag helt slut och skakig. Blir ipren och vila så jag orkar följa med henne när hon ska skriva kontrakt sen hoppas på att jag blir frisk till i morgon.

Allt fick inte plats i hennes rum så en del hamnade i förrådet