Det finns en förening som heter en hjälpande hand som är till för oss som kämpar med npf, antingen med kamp för annhöriga eller för att man själv har npf. Tack vare facebook hittade jag denna förening och även gruppen en hjälpande hand, utan dom hade jag inte orkat det jag gått/går igenom. Dom förstår och dömmer inte när man kastar ur sig sin frustration utan förstår, dom delar glädjen med en och dom framförallt finns där när man inte förstår eller bara behöver nån att prata med. Så gå med i föreningen och hjälp till att sprida kunskap om npf. Finare människor finns inte och till Annette Ljung som är grundaren till föreningen vill jag bara säga att du är värd mer än allt guld i världen. Du är en otrolig eldsjäl, tack för att du finns där vännen   Det finns inte ord som kan beskriva tacksamheten jag känner för att du finns.

Här är en artikel om föreningen.

http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx?gKey=631qcqh2&gInitPage=34

Tiden räcker inte riktigt till för mig just nu. Denna vecka gör jag 6 av 7 nätter med ledigt inatt som kommer. Maken tar hand om Lilltrollet och Nanna som tur är. Mitt liv denna vecka består av att jobba, ringa och bråka angående en datorräkning, dammsuga ,fixa med djuren, laga mat och åter jobba, vänta jag glömde ca 3 timmars sömn per dygn åxå*S* Tja det är inte riktigt så illa som det låter men som sagt tiden räcker inte till. Jag har ju fått högtalare till min dator jag har i köket av maken, tackar gudarna för det, nu kan jag spela musik, är totalt beroende av att kunna spela musik för att orka. Är ganska inskränkt i min musiksmak, lyssnar till 98% bara på metal. Tjejerna har ju sina lurar på nästan jämnt och hör inte min höga musik, grannarna kanske är mindre imponerad men det skiter jag i just nu. Väntar på besked om Nanna kommer få taxi tills imorgon eller om kommunens samresor fortfarande  inte prioriterat henne och hennes kamraters skolskjuts. Jag förstår inte varför allt måste vara en evig strid, måste ju vara så mycke enklare om man gjorde det som skulle göras i tid? Nanna verkar må mycke bättre igen och det känns skönt, vet dock att det kan vända på en femöring.

Sen funderar jag en del på varför folk är så stela, jag är en sån som både klär och fipplar med håret efter vilket humör jag är på och kunde jag skulle jag alltid gå klädd i långa gothklänningar och allt vad det innebär, men nu har jag inte en kropp som passar i varken strl eller plånbok när det gäller dessa kläder och sy det kan jag inte. Jag må vara kvinna men laga mat, baka och sy är inte riktigt min grej*S* Jag önskade att människor slutade dömma andra efter hur dom är klädda eller ser ut, för alla är vi människor, man måste inte vara mainstreem, jag tycker synd om sånna människor som inte kan acceptera folk för det dom är. Jag tex tycker bland annat om att gå i svarta strumpbyxor , kort svart kjol , svart tröja och svarta kängor som går upp till knäna. Jag anser inte att det är konstigt oavsett ålder, men se det har samhället pr0blem med. Nu skiter jag iofs i det men det är tråkigt att fler inte vågar vara sig själva utan att bli dömda. Jag är närmare 40 än 30 och kan ju säga att blickarna som jag ibland får är skrattretande. Men jag vägrar vara tråkig och må piss för att passa in, så ett råd till er som ev läser, uppmuntra andra att våga vara sig själv och ge beröm och le oftare. Längtar tills mitt hår vuxit ut 2 decimeter till, då ska jag färga det svart och har RÖDA dipps och givetvis röd lång lugg. Ja jag tycker om att synas, är inget fel med det och för dom som anser att det inte är vuxet och moget. Jag vägrar bli VUXEN i er bemärkelse, jag tar ansvar och jag är en bra mamma trots att jag är jag. Så mer avslappnat hos andra vore inte fel. Nu ska jag dra igång arch enemy och mata snabeldraken lite. Have a nice day folks