God förmiddag. Idag är jag smått frustrerad vilket gör att mitt inlägg inte hänger ihop som det bör skulle jag tro. Men eftersom detta är min blogg så får ni ta det helt enkelt.

Psykiatrin idag är i mina ögon under all kritik. Dock är det inte personalens fel utan problemet ligger högre upp. Idag kan man knappt få vård om man är psykiskt sjuk, det som allt för ofta händer är att det skrivs ut väldigt mycket mediciner, men vad hjälper det om individen inte får hjälp på det mänskliga planet? Att många behöver läkemedel som en del i att må bättre och kunna återhämta sig är helt ok, men man måste förstå att det är på det mänskliga planet man kan göra det mesta och det effektivaste. Det i sig betyder att det behövs fler människor som arbetar MED människor. Jag kan inte förstå hur man ser på psykisk ohälsa, för folk säger en sak men är inte intresserad av att göra något åt det. Den psykiska ohälsan ökar oavsett vad någon säger, dock har folk börjat hålla det för sig själv då vården inte tar människor på allvar när de söker vård. Ska man få vård inom psykiatrin idag ska man vara så pass dålig att man utgör en fara för sig själv eller omgivningen, varför inte fånga upp människor i tid så slipper så många bli så sjuka? Det är inte så himla svårt, problemet enligt de icke drabbade och politiker är pengar. Men lägg då pengarna som delas ut på rätt ställen, det är väl egentligen inte så svårt. Fast man kan ju börja fundera på om det kanske är så att man inte vill hjälpa de med psykisk ohälsa att återfå sin hälsa då det kan bli väldigt obekvämt och till och med lite skamkänsla. Det heter ju så stort att man inte ska tabubelägga och känna skamkänslor för att prata om psykisk ohälsa och psykiska sjukdomar men det är precis det man gör. Visst det forskas en del och teorier görs angående det psykiska men frågan kvarstår, vad gör man för att öka det psykiska välmåendet? För att dra ner på personal inom landstinget och den kommunala verksamheten gynnar ju INTE de som är i behov av vård och stöd. Jag blir mörkrädd när jag nu ser vad som SKA fungera och vad som EGENTLIGEN fungerar, att gå den utbildning jag gör får mig att inse att det just nu är inte är möjligt att få adekvat hjälp. För det vi får lära oss (nu pratar jag inte om diagnostik utan om människan) verkar så otroligt bra, men verkligheten är så långt ifrån det som faktiskt är lagstadgat tyvärr. Så hur ska man nå fram så att det blir som det borde? Kunskap har många men viljan att göra något av den tycks vara det svåra.