Vad gör man om man hittar en liten övergiven kattunge? Först och främst så förvissar man sig självklart om att den verkligen är övergiven eller har kommit bort från mamman och syskonen. Oftast är inte kattungen övergiven, utan mamman är ute på jakt eller har blivit skrämd/fördröjd av någon anledning på någon av sina rundor, och kommer tillbaka. Ibland inträffar tyvärr olyckor. Ibland blir kattungar dumpade. Då behöver kattungarna hjälp. Det första man ska tänka på är att man inte får ge en nerkyld kattunge mat/mjölkersättning. En liten kattunge blir lätt nerkyld även i vanlig rumstemperatur, eftersom de inte är bra på att hålla värmen själva. Då kan inte mag/tarmsystemet bryta ner maten, utan det är stor risk att det kommer att kollapsa med svår diarre som följd. Det kan visa sig ganska omgående, eller efter några dagar. Om kattungen är mycket medtagen så ge honungsvatten eller vätskeersättning. Det ger energi som går direkt ut i blodet. Se sedan till att få upp kroppsvärmen på kattungen. Det räcker inte med att rulla in kattungen i en filt ett tag, så att tassarna känns varma. Den måste få upp värmen i de inre organen. Enklaste sättet är att helt enkelt ge den ett varmt bad och samtidigt massera igenom den ordentligt med fingertopparna så att blodcirkulationen kommer igång. Torka riktigt torr. Ha sedan någon värmekälla på sovplatsen. Värmematta, värmeflaska, vetekudde osv. Närmaste timmarna är det sedan bra att fortsätta att ge honungsvatten/vätskeersättning, som man sedan kan börja blanda med mjölkersättningspulver. Eller ge miniportioner av lättsmält mat, om kattungen är lite äldre. Snälla tänk på detta. Det är så onödigt att kattungarna ska behöva dö pga felbehandling.

Bra skrivet av en på fb.

Ja men då kör vi en natt till då. Har mest bara varit idag då mitt förbannade huvud bara krånglar, treo är just nu min bästa kompis. Satt inatt och tittade igenom bilder på Litha men kan inte bestämma mig för vilken bild jag skall förstora. Det står mellan 3 stycken, jaja det visar sig väl antar jag. Idag så har Lilltrollet varit himla speedad så frågan är om hon kommit in i en manisk episod, det i sig brukar leda till en down period men det vet vi inte än eftersom hon har sin lamictal numer, iofs har hon ätit den i 1 år lite drygt så det är bara andra hösten hon har den så vi får se. Hon har pratat i 200 nästan hela dagen och är stirrig mm, lite lustigt ibland men ibland får man skavsår i öronen. Nanna hade en sovardag utan dess like och vaknade först kvart i åtta nu på kvällen. Susann vaknade tidigt natten som va då hon somnade runt sju på kvällen *S* Det är nog "gammeln " som visar sig*S* Fast med det väder vi har nu är det inte konstigt, tror många känner sig slöa, dessutom verkar många börja bli förkylda nu så man får passa sig, jag har varken råd eller lust att bli sjuk. Nu när det börjar bli kallt så får jag ondare i lederna så jag måste få fingrarna ur och åka och köpa lite fleece så jag kan sy handledsvärmare som jag kan ha under mina handledsskydd, värme minskar smärtan och svullnaden, kanske ska göra till armbågarna samtidigt. Blir inte snyggt men effektivt iaf och det är huvudsaken. Inatt ska jag roa mig med att titta på the originals, det var grannens dotter som tipsade om det då jag sett alla avsnitt av vampire diaries som finns ute*S* Nej nu lite kaffe och ett bloss sen får vi se.

Så då är man åter på jobbet och ska jobba 6 nätter. Vet inte riktig vad jag gjort idag men det har varit en seg dag med 4 stora huvudvärks attacker. Den förbenade medicinen jag har fått hjälper inte ett dugg, måste ta ett snack med läkaren igen för såhär kan jag inte ha det. Det som är läskigt är att smärtan har ökat, jag trodde inte man kunde få mer ont än jag redan haft, men ack så fel jag hade.  Har som vadd i hela skallen nu men det ger sig sen hoppas jag.

Fick skjuts av maken till jobbet eftersom han skulle hämta Nanna från "jobbet" i samma veva. Ska försöka rensa lite i datorn inatt samt bestämma vilken bild på Litha jag ska förstora. Ha en bra natt gott folk

När posten kom idag så var det hundsport som kom och jag började tjuta som bara den. Varför ska det göra så ont?  Igår så frågade maken vad jag gjorde , jag mockar lådorna och ska ... men nej jag ska inte gå med vovven. Gaaa det är tungt. Inget funkar som det ska nu, jag går som i ett vaccum och rätt var det är så kommer tårarna.Jag vet att min ögonsten har det bra nu men det gör ont att hon inte är här! Det är så tomt! Försökte rycka upp mig igår eftersom maken fyllde år men jag tror inte jag lyckades så bra, men jag försökte. Det känns som en del av mig dött, för Litha var mer än bara en hund (alla husdjur är som en familjemedlem men vissa kryper in i en mer) hon var jag finner inga ord ärligt talat. Hon fattas mig helt enkelt, vet inte om jag nånsin kommer bli helt hel igen, visst kommer smärtan minska men inte hålet som blev när hon gick över regbågsbron.  

Lilltrollets ticsande har inte minskat och jag förstår inte hur hon kan se nåt alls eftersom hennes ögon faromkring hela tiden, sen ticsar hon med näsan och munnen med. Nanna är sorgsen men försöker gå framåt , Susann tycker nog också att det är tomt. Maken pratar inte om Lihta mer än det som blev igår. Tänk hur olika vi sörjer. Sjävl blir jag handlingsförlamad, finner ingen anledning att gå ut mer än med soporna och till och från jobbet nu då jag ska börja min arbets vecka inatt.

Idag fyller maken år och jag ska försöka rycka upp mig lite . Jag är nog rätt frånvarande, kan kanske tyckas fånigt men det struntar jag i. Sovit kasst för jag har mest gråtit i natt, jag vet att smärtan kommer lätta lite så småningom men just nu är det hemsk. Ja jag är tjatig men jag behöver det för att kunna berárbeta att min ögonsten gått över regbågsbron. Ska förstora ett kort på henne som jag kan sätta upp på väggen, vet bara inte vilket kort jag ska välja än. Sätter in en bild på maken och Litha  

Försöker  få tiden att gå men mina tankar är hos min vovve. Det gör så förbövelens ont inom mig, jag saknar henne så. Barnen tar det hyffsat bra, maken gör på sitt vis och jag på mitt. Har försökt röja lite hemma men det vill sig inte riktigt, fick golven gjorda och tvättade 3 maskiner tvätt iaf. Lilltrollet ticsar som sjutton nu och en del av hennes tics beror nog på det som hänt så det lugnar nog ner sig om nån dag. Nanna jobbar ikväll och Susann är på sitt rum. Jag gjorde ungsbakade rotsaker och lax till middag.

Våra katter letar efter Litha och förstår inte vart hon tagit vägen, Tingeling letar sin sovkompis, Cobra sin goskompis, Puma polisen ( Litha gick emellan om det blev för livat) och Herbie han vågar äntligen vara framme hela tiden nu, för Litha jagade in honom under sängen hela tiden normalt sett, men nu kan han röra sig fritt. Men jag tycker det är urjobbigt, visar inte så mycket utåt men inombords gråter jag och vill bara skrika...Kom tillbaka min ögonsten jag saknar dig så.

Fy vad tungt det är nu. Barnen är ledsna men tar det bra, maken är deppig och jag känner mig tom och oerhört sorgsen. Tog undan alla Lithas saker igår medans tårarna rann. Det känns obeskrivligt tomt och trots att hon aldrig förde väsen så är det en konstig tystnad här hemma. Vanan att alltid titta vart man sätter fötterna för att inte snubbla på henne kommer sitta kvar länge. Lika så att hon inte ligger i soffan med maken eller bredvid mig. Det känns som om mitt hjärta ska brista. Hon var en mycket speciell donna min ögonsten. Visst alla våra djur är speciella men det finns några som utmärker sig mer än dom andra.Loke hann bara bli knappt 5 månader men hade en annorlunda personlighet och var trots sin låga ålder JÄTTESTOR,Menja var en kavat och en bestämd tjej, Krux var en busig kille som aldrig ville bli vuxen  men Litha var nåt speciellt. Hon var alltid med när man vara nånstans och var med när jag var på tex tejejkväll. Hon var en klok och väldigt lugn dam som avskydde allt vad vatten heter. Regnade det så fick man släpa ut henne och vattenpölar gick hon runt. På vintern så åt hon hellre snö än drack vatten inne. Alla hundar vi mötte som var mindre än henne fick henne att pipa som en tok och det gick inte att få henne att bli tyst. Hon var vårt yngsta barn helt enkelt. Jag kommer sörja henne länge och det kommer vara svårt att gå vidare känner jag. Utan henne är jag tom trots att jag har min underbara familj, men utan henne är jag inte hel helt enkelt. När jag sörjt klart och allt runt omkring lugnat ner sig så kanske det blir en vovve men det är långt fram i tiden. Älskade Litha du fattas mig!

R.I.P min ögonsten

Regnbågsbron

Det finns en bro som förbinder Himlen med Jorden.

Den kallas för Regnbågsbron på grund av dess många färger.

Alldeles bredvid Regnbågsbron ligger ett land med vattendrag,

kullar och dalar med mjukt, friskt gräs.

När ett älskat husdjur dör kommer det till denna plats.

Där finns alltid mat och vatten och varmt vårväder.

Dom gamla och svaga djuren blir unga igen.

Dom som blivit skadade blir hela igen.

De leker med varandra hela dagarna.

Men det är en sak som saknas.

De är inte tillsammans med den speciella person

som älskade dem på Jorden.

Så varje dag springer de runt och leker tills en dag kommer.

Då de plötsligt slutar leka och tittar upp.

Deras nosar sniffar, öronen spetsas och blicken skärps

och plötsligt lösgör sig en från gruppen.

Du har blivit upptäckt och när du och din speciella vän möts,

samsas ni i en glädjefylld omfamning som varar för evigt.

Ditt ansikte blir kysst om och om igen,

dina händer smeker det älskade huvudet

och du tittar än en gång i ögonen på ditt trogna husdjur som

så länge saknats i ditt liv men aldrig i ditt hjärta.

Sedan gör ni över Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas.

Författare Okänd