Jag har ju 2 flickor med multidiagnoser men har 2 döttrar till som är vuxna, där den äldsta har outredd ocd. Så av 4 döttrar har 3 diagnoser, alltså 3/4. Dom 2 yngsta medicineras och vägen till rätt medicin har/är inte lätt. Lilltrollet har nog snart provat allt som finns, en period hade hon så många olika mediciner så jag höll på bli knäpp(are)Hon har även sömnstörning som hon provat theralen, cirkadin och melatonin mot, både var och en för sig och kombinerat på olika vis men inget hjälper och theralen kommer hon ALDRIG mer få prova kan jag säga. Hon blev skogstokig och sov inte på nästan 2 dygn, hon slogs och var allmänt livsfarlig och då va hon bara 9 år. Nu förtillfället har hon bara lamectal morron och kväll, omeprazol på morron och citalopram på morron och det fungerar hyffsat. Skulle nog kunna göra en låååång lista på läkemedel denna stackars tös provat. Nanna har medicinvägrat tidigare men har nu citalopram på morron, melatonin och seroquel på kvällen. Diagnoser är ett hemskt ord liksom normal, men dom behövs det vet jag men många använder dom fel, dessutom som ordet diagnos gör ofta att människor ser bara en diagnos och inte personen. Ordet normal används åxå helt fel, för vad är normal(t)? För det som är normalt för mig behöver ju inte vara normalt för dig, sen att man säger normalt om barn/personer som inte har diagnos och dom andra till dom som har diagnos. Om alla bara kunde acceptera alla för den dom är,då skulle det inte vara så svårt. Men varför ska det vara lätt? Börjar tro att vi som har barn eller vi som har diagnoser har fått detta liv pga att vi är starkare än dom flesta och att vi sätts på prov för att vi kan och vi klarar det. Tänk om en "normal" familj plötsligt skulle göra ett byte med barn och få ett barn med tex adhd och asperger hur länge tror ni dom skulle orka? Kanske kanske 1 vecka inte mer! Tja lite snurr i kolan vart det i detta inlägg, nu ska jag börja operation dusch och det lär ju ta sin tid. Ha en kanonkväll där ute.

Blir så less på mig själv, har ju chans att sova men nejdå varför skulle jag kunna det? Å andra sidan har jag sovit fler timmar än normalt, maken blev kvar en natt till och vi lade oss vid tio, helt normalt en lördag va?Hade först varit till honom och tittat på ett avsnitt av true blodd.Jaja får se det såhär att jag har mer tid på mig att göra det jag ska idag*S*Denna helg började totalt fel så helgen har varit knasig för mig, barnen har varit lugna och mår faktiskt bra fortfarande, dock vet jag att det kan svänga oerhört fort. Men jag njuter av varje sekund som är bra.Tror Lilltrollet somnade efter 3 inatt vilket då gör att hon sover nu,Nanna gick nog å la sig då åxå tror jag. Vaknade till vid tre och hörde att Nanna rasslade i köket och Lilltrollet tokskrattade i sitt rum. Så vad händer idag då? Tja städa, titta på formel 1, fylla på dosetterna till tjejerna och operation försöka få in i duschen med flickorna. Den proceduren är bland det svåraste som finns. Lilltrollet kan jag höja rösten åt om hon inte lyssnar på varför hon ska duscha och då till slut får jag in henne men Nanna är det inte så, ju mer jag pratar om det ju mer anti blir hon. Så det är en oerhörd balansgång på hur du kan göra. Hr försökt få reda på vad det är som gör henne så avig gentemot duschen. Men hon vet inte, vattnet gör inte ont så mycke vet jag iaf. Vet att det är ganska vanligt att dessa unika barn kan tycka att vattnet gör ont mot huden. Sen så har jag funderat lite över ärftlighet och sånt. Om man tittar på barnen som är runt oss i släkten, så makens båda systrar har ju åxå barn. Hans yngsta syster är gift med min yngsta bror( ja jag vet d e skumt) deras gemensamma dotter har diverse bokstäver (vet inte vilka) Men svägerskan har en dotter sen innan min brors tid och hon har autism, sen makens andra syster har 2 döttrar och den yngsta har autism utan kommunikation. Maken och jag har 4 döttrar var av att dom 2 yngsta har en himla massa diagnoser och den äldsta har ocd utan papper ( alltså inte utredd). Mär då åxa att det är bara flickor vi pratar om, men min näst yngsta bror har 2 sönder, båda 2 har adhd. Så med andra ord måste ju vi föräldrar vara boven angående våra barn, förstår ni hur jag menar? Dessutom så har ja vrit på utredning angående adhd men dom valde att sätta bipolär på mig och det håller jag inte med om alls. Maken har adhd utan papper, min näst yngsta bror har adhd utan papper, min yngsta har inget inte hans fru heller ( där är det nog kombinationen*S*) Summan av 10 barn har 8 olika (lika) diagnoser, är inte helt vanligt tror jag att det blir så i en släkt? Eller har jag fel? Det jag fundera mer på är varför har mina flickor så väldigt många diagnoser? jämnfört med sina kusiner? Och varför har dom så oerhört mycke svårare? Många knasiga tankar blir det idag verkar det som. Nä nu ska jag ha kaffemugg nummer 4 sen försöka väcka vovven tror jag och ta en skön prommis i det underbart vackra höstvädret...Ha en underbar dag alla

Dagen igår blev inte alls vad den skulle ha blivit. Först jobbade jag natten till i går, sen direkt hem å kasta mig i duschen för att sedan dra iväg på min morfars begravning. Kom hem vid halv ett och la mig då, vaknade kl 15 . Knatade iväg med vovven och förbi mor och far. Hann bara hälla upp kaffet så ringer mobilen, kris på jobbet , en kollega som klappat ihop. Ingen annan svarar när denne ringer. Men hallå idioter! Så vad gör jag? Jo jag åker till jobbet och jobbar till 22. Blev kaos hemma, men som tur e så fixade maken det. Väl hemma igen kollade jag på film med maken sen toksomnade vi båda. Idag går jag på sparlåga, har igentligen massa måsten men skiter i det. Lilltrollet har varit hos sin pappa en sväng och Nanna, tja hon sitter på sitt rum vart annars. Ska faktiskt rymma iväg en stund till maken och titta på ett avsnitt av true blood snart. Så min helg har varit en katastrofhelg utan utbrott men dock en fle helg helt enkelt.

Dagen har gått en aning för fort tycker jag. Tycker inte jag hunnit göra nåt. Skulle ha rensat ur mitt städskåp som anfaller när man öppnar det men får väl ta det i morgon då. Har iaf hunnit med golven, tvättat, kört och plockat ur diskmaskinen och lagat mat. Lilltrollet har varit hos sin pappa hela eftermiddan och kom nyss hem. Nanna har varit lite tröttare än igår men vid gott mod och mått ganska bra verkar det. BuP läkaren ringde och checkade av läget och jag passade på att be om ett nytt recept åt Lilltrollet , hon har snart slut på lamectal och det går ju inte*S* Haft ett par väldigt bra dagar vad det gäller barnen, känns skönt. Själv är jag fortfarande halv risig men har inte råd att vara hemma. Ja det där med ekonomi är ett gissel. I mångas ögon så har jag MASSOR av pengar, men jag har även MASSOR med räkningar. Men jag har så jag får det att gå runt, dock denna månad är ett osäkert kort men det går säkert med lite vilja , vål och vasselin*hehehe* nä skämt å sido , jag fixar det på nåt sätt, lyckas oftast få till det. Inatt ska jag jobba och det ska bli ganska skönt att få ordning på mig själv, blir ju fel för mig att sova på nätterna och jag är inte helt med i matchen om jag säger så när jag sover på nätterna. I morgon ska jag på begravning, min älskade morfar har lämnat jordelivet, men han är hos mormor nu och dom är lyckliga. Så när jag slutar i morgonbitti är det raka vägen hem å duscha och fixa djuren sen iväg på begravning. hmm nu e det tomt i mitt huvud, men vem vet om det ploppar upp nåt inatt. Ha en bra kväll

God morgon där ute, idag ska jag återgå till mitt jobb, eller inatt kanske jag ska säga.Igår var en bra dag bortsett från vad den puckade människan gjorde men som jag skrev åtgärder angående det är nu vidtagna.Solen lyser och det verkar bli ännu en bra dag. Nanna kom just upp det tog 1 timme idag,Lilltrollet va uppe före tuppen som vanligt. Har just gjort frukost till Nanna så hon får i sig nåt, inte vanligt att hon får det på morron då det tar evigheter att få upp henne. Nä nu dela medicin och utfodra djuren innan barnen ska iväg och jag ut med vovven. Ha en kanon dag i solen

Innan jag skriver detta inlägg vill jag bara säga att föreningensom personen ifråga tillhör har inget med detta att göra, dock blir det nog tyvär en del rabalder pga personen i fråga har en högbefattning gjort ett oerhört dumt inlägg på ett forum. Denna någon har i min mening allvarliga störningar, man gör inte som h*n gjort. H*n skrev:

Hej! Jag har noterat ett stort missnöje från er föräldrar över era barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och det verkar nästan som om ni inte vill annat än bli av med dem.
Därför kan jag tänka mig att ta hand om ett barn, då jag inte kan skaffa egna. Skicka information som namn, ålder och diagnoser till mig direkt  så återkommer jag.
OBS! På grund av platsbrist kan jag bara ta hand om ett barn.

Även om personen i fråga ville se en reaktion ( och jag kan lova att det blev en kraftig reaktion) så gör man inte på detta vis. Vi som har unika barn ÄLSKAR våra barn, vi har dock många gånger mer att göra än dom med icke diagnoser.Många är nu kanske skeptiska över hur vi vågar skriva på forumet skulle jag tro, jag är det iaf kan jag säga. Tänk vad en persons ord kan förstöra mycke. Jag hoppas att denne kommer få känbara påföljder av det h*n skrivit,visst vi har åsiktfrihet i vårt land men i mina ögon är detta inlägg riktat mot en grupp människor, alltså hets mot folkgrupp. Sen att skriva att vi ska skicka info om ålder,namn och diagnos får mina varningsklockor att larma. Vad tänker ni kanske, jo en vuxen som vill ha ett barn. hmm skumt i min värld iaf. Jag har varit så arg att jag kokade kan jag säga, jag nästan välte datorn av ilska över det personen skrivit. Hur f*n kan man göra såhär? Tja nu är det åtgärder pågång angående detta och det är bra. Och kom ihåg ni som vet vem jag skriver om att det är h*n som gjort fel inte föreningen. Nej nu ska jag göra nåt annat, ha en underbar kväll

Herre jösses tänker nu många av er, har hon ny blogg igen. Japp det har jag och om ni läser från början förstår ni också varför. Så välkommna att läsa

Alltså det där med att vara mamma, i mångas ögon ska man då laga massor med mat, baka, sköta hemmet och dessutom kunna sy. ja just det man ska jobba ocksåJag hatar att laga mat, gillar inte att baka, sköta hemmet ja d kan jag och sy nä det är nåt jag inte kan, och jobbar heltid gör jag också (natt) så då är frågan vad är jag? För nå mamma ämne i dessa aspekter är jag inte MEN jag är urbra på att ta hand om mina barn och jag är skitduktig på att strida för mina och andra barns rättigheter, jag brinner för att alla ska ha samma rättighet att leva ett "normalt"liv. Hmm ordet normalt är nog det fulaste ord jag kan, för vad ÄR normalt? Finns det verkligen nån som är "normal"? Nu tänker nog en del av er att "normal" är att vara som den gråa massan, (ja jag kallar folket så) och inte sticka ut, men hallå hur bra är det då? Man ska vara den man är och vara STOLT över det, sen att det finns dom som stör sig på att man vågar vara sig själv, tja det är bara att inse att det är dom som inte mår särskillt bra och vill vara precis så som du vågar. Provocerande? Nä det tycker jag inte, jag är bara ärlig. Visst mår jag också skit mellan varven det gör vi alla, och vi som har barn eller andra anhöriga som har funktionsnedsättning av nåt slag vi kämpar dubbelt upp än dom flesta andra så det är inte så konstigt att vi dippar MEN vi är också dom som tar tillvara på dom små possitiva delarna och blir otroligt glada för lite.Så en fråga till er som ev läser. Vad är "NORMAL"???