Jag vet att många tycker att det är jobbigt nu när det blir mörkare och mörkare, själv tycker jag det är mysigt och jag trivs bättre när det är mörkt. Knäpp javisst   Men om man försöker fixa med behaglig belysning som man trivs med och har behaglig doft av nån aromalampa tex med nåt uppiggande i. Tex kan man ha några droppar med tallbarr, bergamott och nån citrusdoft. På kvällen kan man ha lite kammomill och lavendel i. Är man förkyld kan man ha vinterfrisk eller vitblomma i, det rensar luftvägarna och ger en fräsch doft. Sen så är det ju dax för förkylningar i massor och det finns många huskurer man kan använda sig av. Öronvärk = ta en vitlöksklyfta i lagom strolek och lägg en kompress eller nåt annat tyg runt den sen stoppa den i örat, låt sitta minst en timme. Halsont= koka  2 dl vatten med 2 matskedar salt i (eller mer om du klarar det) och ha i ett kryddmott salviakrydda, låt svalna och gurgla sedan en gång i timmen all vaken tid. Mot feber är svartavinbär kanon, helts ska det vara färska men om man har råd kan man även köpa vinbärsdryck från jokk och 2 msk i halvtimmen. Tja jag kan hålla på i evigheter med tips, kan säga att mina barn som små inte var så road av att bli sjuk. hehehe. Men dom tog emot det jag gjorde i ordning och blev frisk snabbare n sina kamrater. OBS inte alltid du blir frisk på en handvändning men du orkar igenom förkylningen mm betydligt lättare.

Den inre häxan har fått ett uppvaknande av stora mått nu*S* Så det kommer att komma tips på både det ena och det andra då och då. Skulle nån av er läsare undra nåt så stll en fråga och vill ni inte att jag publicerar den så skriv det så behåller jag den för mig själv. Nu ska jag ta lite kaffe och njuta av lugnet dom sista minutrarna som är kvar innan Lilltrollet kommer hem.

Now when the world is shadowed and dark
Now when the sky is empty of stars
Now when the world is wrapped in sleep
In a quiet endless and deep
In the silence of the night

Far off in the distance
A fire comes to life
A flicker of a flame breaks through the dark
Burning soft and bright
Dancing with the light
Awakening the Heavens and the Earth

Far across the ocean
A flame is rising high
Breaking through the shadows and the dark
Shining in the night
Rising with the light
Here to wake the Heavens and the Earth

Now as the light starts to rise
Now as the day opens wide
Now as the dreams slips away
You wake to the day
You wake to the light

Here as your dream falls away
Feel as the dark turns to day
Leave the shadows behind
And the dream called in blind
Turn into the light

Far off in the distance
A fire comes to life
A flicker of a flame breaks through the dark
Burning soft and bright
Dancing with the light
Awakening the Heavens and the Earth

Far across the ocean
A flame is rising high
Breaking through the shadows and the dark
Shining in the night
Rising with the light
Here to wake the Heavens and the Earth

Far off in the distance
A fire comes to life
A flicker of a flame breaks through the dark
Burning soft and bright
Dancing with the light
Awakening the Heavens and the Earth

Far across the ocean
A flame is rising high
Breaking through the shadows and the dark
Shining in the night
Rising with the light
Here to wake the Heavens and the Earth

Here to wake the Heavens and the Earth
To light

Idag eller rättare sagt ikväll när jag skulle åka till jobbet så insåg jag ännu en gång hur trångsynt människor är. Jag må vara udda men jag har rätt att gå klädd hur jag vill utan att folk ska tissla och tassla om hur jag är klädd. Fast jag tror det mest handlar om människor som inte vågar vara sig själva. Fast jag fick en komplimang ( dock inte menat så, det var spydigt sagt av kvinnan) hon sa att du ser ut som en trollpacka och häxa, jag tackade och neg. Sedan log jag och klev på bussen. Har igentligen inte så udda kläder tror jag, svart lång klockad kjol,svart tröja, svarta strumpbyxor,svarta kängor som går upp under knät och svart halv lång kappa, frisyren va pippilotter. Kanske blir det fel i mångas ögon för att jag inte är ung utan närmare 40, men jag vägrar vara nåt jag inte är, jag är jag! Känner att jag vill chocka lite så jag funderar på att färga håret svart och göra röda slingor , hehehehehe. fast det har jag ju haft så kanske rött med svarta slingor.

För mig är det nu morgon, har jobbat inatt och när jag kom hem så inväntade jag mobila teamet. Ska bli såååå skönt med hjälp ska ni veta. Har iaf sovit 2 timmar men ska sova ett par till sen. Nanna är väl inte på sitt bästa humör nu, men det beror på att främmande människor varit här och det gillar hon inte, hon vet att dom är här för hennes skull och för att hjälpa henne. Så vi får se vad som händer. Nu ska jag ha maaaassssoooooorrr med kaffe, har ont i skallen och lite täptt i nosen och då får jag skallebang. Ha en kanondag alla!!!

Jaha, fick samtal från lilltrollets skola. Hon har ju alltid haft eksem på överarmarna som ibland blir infekterade. Men nu visade det sig att hon har ringorm!!! Panik utbröt hos mig då jag trodde att nån av katterna eller vovven kunde ha smittat henne. Nu är ju katterna innekatter och skulle nån av djuren ha ringorm borde vi andra åxå ha det. Dessutom visar inget djur  nån symptom. Sannolikheten att hon blivit smittad i skolan är störst (hon är bara i skolan, hemma eller hos sin far ingen annanstans alls) mellan människor smittar ringorm via kontakt,så hon kan ha fått det från ett dörrhandtag,en bok eller liknande. Inte blev jag gladare när jag åxå blev informerad om att hennes eksem förmodligen kommer att öka i promlem efter detta. Men det är väl klart att allt ska drabba oss. Jaja bara gilla läget och behandla, skulle inte krämen funka så blir det läkarbesök och piller. Som om jag inte har nog att göra?

Lilltrollet är hos sin pappa men kommer snart hem, då ska jag försöka få henne att städa på sitt rum (givetvis med min hjälp) sen ska vi smörja. Ska även försöka vila lite innan jag ska iväg och jobba. Mina föräldrar som bor bredvid ska vara jour och mamma kommer hit och väcker flickorna och fixar morgonrutinerna. Vovven ska vara hos mina föräldrar tills på onsdag, lämnar henne i kväll. Nanna är ledig i morgon för det mobila teamet kommer plus vår kontakt och Nannas läkare på bup kommer åxå. Så när jag slutar mitt pass i morgon är det raka vägen hem och dammsuga (vår bupkontakt är pälsdjursallergiker) och bälja i mig kaffe*S* Ha det gott alla

Jag fick mig en funderare när jag var på morgon promenaden med vovven, jag har ju nästan alltid lurar med hög musik i när jag är ute och går. Jag får ofta en massa tankar när jag pustar mig fam, så även idag. Tankarna blev på vad som blev med just familj och vänner irl när det visade sig att 2 av mina barn var speciella. (Alla männiksor är speciell) Tja jag kan ju bara ta fakta om hur det är nu, mor och far, mina bröder med familj(träffas sällan dock) maken,barnen och min ena kusin (till och från) finns kvar och så min älskade ängel till granne men sen då, alla försvann illa kvickt när dom insåg att vi inte kunde göra samma saker på samma sätt och då blev det jobbigt. Dock så umgicks jag och maken med ett par som har barn och vi trodde i vår enfald att dom förstod, men det visade sig ( om man tittar på varför dom ville umgås, förvisso är detta min tolkning) att vi bara dög för att vi hjälpte dom när dom behövde det, fick vi nån hjälp tillbaka? Nej inte ett skit, så när jag satte ner foten så försvann dom men ville ha koll. Jag avslutade alla kontakter både irl och via nätet med dom båda för vill dom nåt kan dom komma och ringa på dörren eller lyfta luren och ringa. Däremot har jag funnit nya vänner,förvisso genom nätet men dom är guld värda och förstår, dom dömmer inte och dom finns alltid där. Jag är så oerhört tacksam över att ha funnit dessa änglar, som likt mig kämpar för att få en lugn och fungerande vardag. Två av dessa är mer än änglar, Annette och Åsa, va skulle jag göra utan er?Kan inte med ord tacka er för allt ni gör. Jag blev inbjuden i en grupp där alla förstår vad det innebär att ha barn med npf mm, det är så underbart att kunna säga rent ut utan att behöva linda in allt för att folk ska förstå. I den gruppen kan jag vara just jag. Nä nu kaffe sen försöka göra ett ryck eller så ska jag sova eftersom jag ska ut natt 1 av 5. Tja det visar sig.

 Spännande vecka jag har framför mig, eller INTE. Lilltrollet har kvinnoveckan och blir då inte lätt att tas med och till det så har jag långvecka på jobbet.Nanna är otroligt seg idag. Men jag är glad för dom lugna och mysiga dagar vi haft och det kan jag leva på ett tag. Önskar att livet vore lättare men å andra sidan vad skulle jag då lära mig? För varje dag som går bra eller mindre bra så lär jag mig nåt nytt. Ska idag titta över lite rättigheter angående kontaktperson och kortids för Lilltrollet. Problemet är att om det inverkar på vårdbidraget har jag inte råd att söka hjälp, det är sjukt. Men men, nu kämpa vidare med att få upp Nanna. Ha en fin förmidda alla

Jag har ju 2 flickor med multidiagnoser men har 2 döttrar till som är vuxna, där den äldsta har outredd ocd. Så av 4 döttrar har 3 diagnoser, alltså 3/4. Dom 2 yngsta medicineras och vägen till rätt medicin har/är inte lätt. Lilltrollet har nog snart provat allt som finns, en period hade hon så många olika mediciner så jag höll på bli knäpp(are)Hon har även sömnstörning som hon provat theralen, cirkadin och melatonin mot, både var och en för sig och kombinerat på olika vis men inget hjälper och theralen kommer hon ALDRIG mer få prova kan jag säga. Hon blev skogstokig och sov inte på nästan 2 dygn, hon slogs och var allmänt livsfarlig och då va hon bara 9 år. Nu förtillfället har hon bara lamectal morron och kväll, omeprazol på morron och citalopram på morron och det fungerar hyffsat. Skulle nog kunna göra en låååång lista på läkemedel denna stackars tös provat. Nanna har medicinvägrat tidigare men har nu citalopram på morron, melatonin och seroquel på kvällen. Diagnoser är ett hemskt ord liksom normal, men dom behövs det vet jag men många använder dom fel, dessutom som ordet diagnos gör ofta att människor ser bara en diagnos och inte personen. Ordet normal används åxå helt fel, för vad är normal(t)? För det som är normalt för mig behöver ju inte vara normalt för dig, sen att man säger normalt om barn/personer som inte har diagnos och dom andra till dom som har diagnos. Om alla bara kunde acceptera alla för den dom är,då skulle det inte vara så svårt. Men varför ska det vara lätt? Börjar tro att vi som har barn eller vi som har diagnoser har fått detta liv pga att vi är starkare än dom flesta och att vi sätts på prov för att vi kan och vi klarar det. Tänk om en "normal" familj plötsligt skulle göra ett byte med barn och få ett barn med tex adhd och asperger hur länge tror ni dom skulle orka? Kanske kanske 1 vecka inte mer! Tja lite snurr i kolan vart det i detta inlägg, nu ska jag börja operation dusch och det lär ju ta sin tid. Ha en kanonkväll där ute.