God morgon!

Kallt och halt ute, höll på att dratta på rumpan när jag var ut med vovvarna nu på morgonen. Igår pluggade jag så pass att det slutade med att jag blev helt tom i huvudet, inte så smart och jag hoppas informationen finns där inne iaf. Idag blir det en lång dag på komvux med studiegruppen, det är den sista i år för nästa vecka börjar första LIA perioden i den här utbildningen. Ska bli himla spännande att se hur de jobbar i grannkommunen. Ha en bra dag alla  och var rädd om er och andra!

God morgon!

Det blev ingen återgivning i går efter logoped besöket, hon hann inte sammanställa resultaten men hon ska ringa mig. Blir sedan ett möte där skolan ska vara med och där vi tillsammans ska göra en personligplan för Diddi. Jag pluggar så det snurrar i skallen och jag har svårt att sova, men det är som det ska   . Idag blir det en hemma dag med näsan i skolböckerna samt att jag ska tvätta, städa, fixa Ninnas katter ( hon är på anställningsintevju i Härösand) samt att hundarna ska få hjärnjumpa och givetvis sina promenader. Ska försöka hinna komma på middag också. I morgon blir det heldag på komvux med studiegruppen så då får maken fixa middag. Nej, nu måste jag sätta fart så Diddi kommer iväg och så ska jag mata snabeldraken innan jag sätter mig och pluggar. Ha en bra dag och var rädd omv arandra

God förmiddag!

Igår var det fullt ös medvetslös. Pluggade samt var men Nanna till EDV och tandis. Idag är det dags för Diddi att göra det sista hos logopeden sen får vi återgining redan idag. Ska bli intressant och jag kommer få rätt tyvär , det sorgliga är att INGEN förutom hennes nuvarande skola har lyssnat på oss under dessa år när jag påpekat att hon förmodligen har dyslexi. Jaja, nu i med mer kaffe innan vi ska böjra göra oss i ordning för bussfärden. Ha en bra dag.

En vanlig vardag i mitt liv!

Väcka Diddi och talar om att jag går ut och rastar hundarna och att hon ska kliva upp. Ut med hundarna. Väl hemma igen, ta fram Diddis medicin och se till att hon tar den. Fråga vad hon vill äta till frukost (har jag tur får jag henne att äta något), fixa frukosten hon vill ha. Plocka undan i hennes rum samt bädda hennes säng. Plocka ut tvätten ur hennes rum så att jag kan tvätta den. Packa i ordning hennes matlåda och stoppa ner den i hennes väska. Under tiden jag springer runt och fixar med detta har jag hunnit rensa kattlådor, fått i ordning en kopp kaffe som jag har med mig medan jag donar. Ge hundarna och katterna mat. Frågar Diddi om det är något hon ska ha med sig så det blir nedpackat. Oftast får jag ringa och fråga vart hennes taxi till skolan tagit vägen då den är sen. När klockan är 8 har hon åkt och jag sätter igång med att plocka ur och i diskmaskinen, startar en maskin tvätt, tar fram dammsugen och dammsuger hemmet. Sen plockar jag fram mina skolböcker och sätter mig och pluggar, ser till att jag har tillgång till kaffe. Vips så är klockan tolv och vovvarna ska rastas och få lite hjärnjympa, har jag tur kommer jag ihåg att äta när jag kommer in med dem. Sen plugga igen fram tills Diddi kommer hem. (Jag pluggar i snitt 7 timmar per dygn, jag har stenhård disciplin för det, då det betyder oerhört mycket för mig att få gå denna utbildning). Se till att hon får i sig något att äta innan hon pyser in till sin dator. Frågar henne hur hennes dag varit och vad hon gjort, nio av tio gånger får jag svaret som vanligt. Hon har dåligt arbetsminne och har svårt att komma ihåg. Ta reda på tvätten som är ren, starta en ny maskin med tvätt. Ut med hundarna igen sen påbörja middagen, plocka i ordning oredan som är, försöka kolla mailen, se till att maten kommer på bordet och att alla äter ihop. Försöka få in Diddi i duschen vilket kan ta tid. Ge djuren mat och försöka få i mig något att äta. Utöver detta så har jag vissa dagar även möten där jag måste medverka, samt att Nanna behöver min hjälp med tex byta sängkläder, gå på möten, gå till doktorn, handla  mm mm. Sen alla dessa samtal och bokningar/ombokningar av möten mm. För att förenkla ännu mer för er, jag hjälper barnen med alla steg, för dem behöver stödet och ni som nu tänker att om jag låter bli så lär dem sig. NEJ, så är det inte, det handlar om förmåga INTE lathet! Jag har själv svårigheter men har lärt mig att strukturera, alla kan INTE det utan behöver hjälp. Slänger in träning för den behöver jag. Nanna klarar mycket själv men behöver stöd när hon skall göra något. Så med andra ord jag jobbar mer än dubbel heltid och har inte ORK när kvällen kommer. Visst jag behöver inte så många timmar sömn, för jag skulle ALDRIG hinna med det jag gör om jag sov mer heller för den delen! Det jag nu beskrivit för er är en liten del av min vardag för jag glömmer massor som jag gör under ett dygn, det är en del av min vardag och det gör att jag gör utan att tänka på ren rutin. När klockan är 19 så tar all min energi slut totalt, det ända jag gör är att rasta hundarna runt nio tio på kvällen utöver det s blir det sitta framför tvn tills jag går och lägger mig. Detta är en lugn dag i min vardag. Fördelen är att jag har förmågan att göra flera saker samtidigt, utan den förmågan skulle allt falla.

Hur ser din vardag ut?

God morgon!

Måndag idag och en ny vecka börjar. Sovit som en sten i natt men vaknat några gånger. Idag är det en hel del som ska göras. På förmiddagen ska jag plugga, sen har Nanna ett möte med EDV samt tandläkarbesök som jag ska följa med på. Sen kommer ev min ena bror och grattar maken i efterskott sen ska det ju göras det dagliga samt mer plugg. Har suttit och funderat på om folk runt mig inser hur det kan vara att ha barn/anhörig med funktionsnedsättning. Alltså vad det innebär rent praktiskt och psykiskt, ett exemple som jag kan ta, varje vardags morgon när jag fått upp Diddi så plockar jag undan i hennes rum samt bäddar sängen, fixar medicinen, ser till att hon får i sig något att äta, gör ordning matlåda ( hon är extremt selektiv med mat), påminner om saker hon ska ha med sig, ser till att hon klär sig och kommer ihåg kläder hon ska ha på sig, går igenom dagen minst 2 gånger mm. Detta är en vardaglig rutin där andra anser att hon ska göra det utan min inblandning, men för den som INTE har kunskap om de funktionsnedsättningar hon har förstår heller inte att hon INTE har förmågan att klara av detta själv. Jag önskade att människor ville lära sig och vill lära sig att förstå men så ser det tyvärr inte ut i vårt samhälle. Jag har hela barnens ( mest för de två yngsta då dem har svårigheter) liv varit den som varit där för att hjälpa och stötta, ibland tar det mer på krafterna än någon kan ana men jag går starkare fram än de flesta som har "normala" liv. Ordet normal är bland det fulsate ord som finns, för vem avgör vad som är normalt? Tror jag ska sätta mig när jag får tid och skriva exakt vad jag gör en helt vanlig dag så får vi se om fler har det som vi. Nej, nu måste jag fortsätta så Diddi kommer iväg och jag kan plugga lite. Ha en bra dag och var rädd om varandra.

God morgon!

Då var det söndag igen då. Dagarna går fort och dygnet skulle behöva fler timmar så man hann det man borde. Eller så kanske man skulle prioritera om på något sätt. Vi lever ju i ett samhälle där man stressar ihjäl sig, man ska helst hinna allt och lite till men ändå vara pigg och social. Jag var/är en social person men hinner inte riktigt med, jag skulle behöva klona mig så att jag hann allt jag vill hinna men man kan inte få allt. Det börjar närma sig jul och folk får lite panik av olika anledningar, e sak som är tragisk tycker jag och det är att när det gäller julklappar, födelsedags presenter mm så har folk för sig att det måste kosta pengar. Blir man lyckligare av dyra saker än av saker som kommer från hjärtat? Jag är uppväxt med att man tänker med hjärtat och visst har jag fått pressenter mm som kostat pengar men jag blev glad oavsett. Jag har inte gett mina barn exakt det dem önskat sig när det kommer till dyra saker, jag har försökt ge dem saker de behöver samt försökt ge dem något de önskat sig. Sen att barn ska ha det nyaste inom tekninkens värld är ju helt sjukt, när mina äldsta barn började tjata om att de ville ha en mobil så sa jag nej, flickorna var över tio år när dem fick sin första mobil och jag köpte en billig och funktions duglig mobil, ingen dyr! För det första hade vi inte råd med nå dyra saker fördet andra ansåg/anser jag att barn ska leka med varandra och inte sitta med näsan i eletronik. Ja, jag vet att jag har barn som bor framför sina datorer med det finns en enkel förklaring på det om man frågar. Å nej dem har inte de senaste och dyraste datorerna, allt behöver som sagt inte kosta massor för att vara bra. Det kan vara en fördel att vara kunnig så får man tag på billiga och bra produkter. Det samhälle vi lever i idag kommer att förstöra människor, om vi backar tillbaka 20 år så lekte barnen ute eller hemma hos varandra och på det sättet lärde sig hur sociala koder fungerade samt lärde sig hur man klarar sig när man blir vuxen, idag bor barnen i datorer mm och får väldigt lite socialkompetens. Visst finns det fördelar med all denna eletronik MEN den förstör mer än uvecklar människor. Psykisk ohälsa är något som ökar lavinartat i vårt samhälle, varför? Jo, för att man helst ska jobba mer än heltid, bilda familj, ha det senaste inom utvecklingen med olika mackapärer, umgås med andra, fixa ett prydligt och snyggt hem och gärna massa mer. Vem klarar en sådan sak utan att bränna ut sig? Stressen vi lever med att man måste passa in gör oss sjuka! Samhället vi lever i gör oss till robotar som inte tänker på annat än att passsa in, detta gör oss sjuka och gör att vi inte tänker (mer än på att just passa in). Man blir inte lyckligare av att ha massor med pengar ( ja det underlättar att ha pengar) och allt som andra har. Man blir lycklig av att ha trygghet och av att ha ett socialt nätverk runt sig. Jag har växt upp med att få det jag behöver samt att jag som förälder inte haft råd att ge mina barn allt det dem velat ha.Jag har gett mina barn en trygg uppväxt med det dem behöver för att utvecklas och få en grund att stå på. Jag har lärt dem vad som är rätt och fel, jag har varit gammaldags i mångt och mycket i min uppfostran av dem. När barnen gjort rätt har dem fått beröm, när barnen behövt prata fanns jag där, när dem gjort fel har dem fått be om ursäkt och fått göra om och göra rätt ( alltså om de hade varit dumma mot någon fick de gå och be om ursäkt, samt om de gjort något annat dumt fick de utegångsförbud tex) jag lärde dem säga tack och visa tacksamhet men jag har även lärt dem att säga ifrån och våga visa vad dem känner mm. Idag gör väldigt få så, barnen får växa upp utan vuxnas trygga ledning och det är så fel. Ett tips från mig är att tänk med hjärtat och ge från hjärtat, allt måste inte kosta pengar och det gör ingen lycklig mer än för stunden. Visst ger jag mina barn juklappar och presenter men inom rimliga gränser, det viktigaste är att man finns där och visar att man gör det. Långt och hattit inlägg men det är sån jag är helt enkelt.

Nu har kattungarna flyttat till ett jourhem där de ska växa upp innan de kan adopteras bort. Känns lite tomt och framför allt så är det himla tyst. Trots att dem bara var här några dagar så vande jag mig fort vid göromålen med dem. Det sitter i ryggraden och jag tänker inte på hur jag gör, jag bara gör. Iris letade lite en stund efter de små. 

Idag fyller maken år och vi har firat lite. Ska väl få fingrarna ur och sätta mig med mina plugguppgifter. Måt inte allt för bra men men det är en del av mitt liv. Smärta av olika karaktärer är som sagt en del av mig, man lär sig leva med det fast ibland önskade jag att de runt mig kunde förstå hur ont det gör. Nej, inte älta nu göra. Ha en bra dag alla.

Det är segt idag alltså. Jag har inte gjort många knop alls. Har fått tillbaka min examination och jag är godkänd. Visst hade jag helst velat ha väl godkänd men är nöjd med godkänd, jag har sänkt kraven på mig själv och ser det inte som ett misslyckande att inte få väl godkänt. Har pluggat lite samt ringt in LIA handledare och fått lite info inför min LIA som börjar den 16 november.

I morgon fyller maken år och han blir gammal, hela 46 år   . Det ska vi fira med fika, får se om det kommer nån annan och firar också. Förutom kalas så kommer stortjejerna hem på söndag och käkar lite mat med oss. Det får bli taccos så jag slipper tänka. Ska plugga mest hela helgen hade jag tänkt för måndag och tisdag samt fredag har jag läkarbesök, logoped, EDV mm  med båda tjejerna som bor hemma samt att jag på fredag ska operera örsnibben igen.

Kattungarna väsnas som ett gäng på 100 stycken när dem håller igång. Jag bygger upp en tillfällig inhängnad när dem är vakna så dem kan springa omkring och busa, dessutom skriker Druss mindre när hon får vara på större yta vilket jag kan förstå. Iris tvättar och är en duktig surrogatmamma men blir helt slut efter kattungarnas vakna tid   så hon sover som en sten när dem gör det. Ungarna använder lådan till det den ska användas till även om de leker i den med. Lucky är intresserad han med och har fått hälsa och snosat på dem, Puma tycker att dem är dryga men deras mat är ju så god så hon bara måste vara med då och då, Herbie och Cobra är mer avståndstagande. 

Lägger in en bild på Iris när hon vaktar sina små adoptivbarn